Page 43 [43]
OCR
140:4 18 jan. 1940 då innebär det ett sammanbrott för det nordiska samarbetet i dess helhet som politisk realitet. Som ett personligt vittnesbörd vill jag säga kammaren att för mig var det nordiska statschefsmötet i oktober en storartat vacker fasad, bakom vilken just det prakti ska samarbete liget krävde blev i stillhet torpederat. Jag åhörde därför också med någon undran orden i samlingsregeringens programförklaring om ett utvidgande av det nordiska samarbetet. I årets trontal är formuleringen blygsammare. Och nu vågar jag rent av tro att regeringen i sina gärningar är mera nordisk in i sina ord... Ett viktigt ledmotiv för svensk utrikespolitik under senare år har varit en stindig strävan att verka utjämnande i förhållandet mellan Finland och Sovjetunionen. Allt detta är ju nu i samband med kursändrinzen både i Moskva och i Berlin slaget i spillror. Och den svenska samförståndspolitik som ärligt och konsekvent fullföljts ' under åratal tillerkännes i dagens Moskva intet värde. Men icke blott därmed måste vi vara på det klara. Den allmänna kaååktären av Sovjet— unionens utrikespolitik är radikalt förändrad. Det/én parodi att tala om Sovjet som fredsmakt, En imperialistisk bolsjevisn är farligare in den gamla tsarismen var... Det finns dock ingen vettig människa här i landet som önskar sce Sverige i krig med Sovjetunionen. Intet skulle vafa oss mera vilkomuct in att se dotta väldiga rike återvända till sin tidigare fredsbetonade politik. Det kommer också att helt bero på Sovjets egna åtgärder, om förhållandet oss emellan skall bli bättre eller sämre”. I sitt svar till Sandler saåe statsrinistern: ”Det finns här inte
