Sida 25 [25]
OCR
2 Men det torde vara på tiden att återgå till mina forskningar bland inkunablerna i Kejserl; biblioteket i Petersburg, där jag återfann tvenne svenska bekanta. Det är ej omöjligt, att ännu flera dölja sig i den stora samlingen, men de kunna först blifva framdragna, när denna blifvit helt genomgången. Man kan tryggt säga, att den vanligaste svenska inkunabeln är Alanus de Rupe: De psalterio beate Marie virginis, tryckt i Mariefreds kloster år 1498 af de af Sten Sture och hans gemål fru Ingeborg till Sverige inkallade kartusienserna. Jag har under mina resor antecknat ett tjugutal exemplar af denna bok. Orsaken till dess relativa vanlighet är att söka i den omständigheten, att de svenska kartusienserbröderna på fru Ingeborgs uppmaning utskickade exemplar "ad loca religiosorum" på kontinenten; exemplaren innehålla i allmänhet anteckningar härom eller dedikationer. Så t. ex. fann jag 1908 ett exemplar i Kiel, som tillhört Bordesholms kloster, med följande anteckning: "Liber quem...miserunt nobis venerabiles patres Carthusienses ex Swecia". Det exemplar som finnes i Bibliotheque Nationale i Paris har beskrifvits af den store franske - bibliografen Delisle och innehåller likaledes en lång handskrifven dedikation; alldeles samma inskrift har jag funnit på det ena af de två exemplar, som finnas i Wolfenbättel. Klemming har i Sveriges Bibliografi uppgifvit Svartsjö som tryckorten; något som helst skäl för ett dylikt antagande finnes icke, utan är denna Gripsholm, som Sten Sture och hans gemål donerade åt det nya klostret Pax Mariae. I kejserliga biblioteket finnes ett mycket vackert exemplar af denna bok i originalband och med en lång vidfästad catena. Det har enligt en anteckning ursprungligen tillhört dominikanerklostret i Danzig, hvars prior Petrus köpt den af en kartusienserbroder; senare ägare har Zaluski varit. Ett andra exemplar af Alanus såg jag under min resa i ett gymnasiebibliotek i Reval;
