Page 25 [25]
2
Men det torde vara på tiden att återgå till mina forskningar
bland inkunablerna i Kejserl; biblioteket i Petersburg, där jag åter¬
fann tvenne svenska bekanta. Det är ej omöjligt, att ännu flera
dölja sig i den stora samlingen, men de kunna först blifva fram¬
dragna, när denna blifvit helt genomgången.
Man kan tryggt säga, att den vanligaste svenska inkunabeln
är Alanus de Rupe: De psalterio beate Marie virginis, tryckt
i Mariefreds kloster år 1498 af de af Sten Sture och hans ge¬
mål fru Ingeborg till Sverige inkallade kartusienserna. Jag har
under mina resor antecknat ett tjugutal exemplar af denna bok.
Orsaken till dess relativa vanlighet är att söka i den omstän¬
digheten, att de svenska kartusienserbröderna på fru Ingeborgs
uppmaning utskickade exemplar "ad loca religiosorum" på konti¬
nenten; exemplaren innehålla i allmänhet anteckningar härom
eller dedikationer. Så t. ex. fann jag 1908 ett exemplar i Kiel,
som tillhört Bordesholms kloster, med följande anteckning: "Liber
quem...miserunt nobis venerabiles patres Carthusienses ex Swecia".
Det exemplar som finnes i Bibliotheque Nationale i Paris har
beskrifvits af den store franske - bibliografen Delisle och inne¬
håller likaledes en lång handskrifven dedikation; alldeles samma
inskrift har jag funnit på det ena af de två exemplar, som fin¬
nas i Wolfenbättel. Klemming har i Sveriges Bibliografi upp¬
gifvit Svartsjö som tryckorten; något som helst skäl för ett dy¬
likt antagande finnes icke, utan är denna Gripsholm, som Sten
Sture och hans gemål donerade åt det nya klostret Pax Mariae.
I kejserliga biblioteket finnes ett mycket vackert exemplar
af denna bok i originalband och med en lång vidfästad catena.
Det har enligt en anteckning ursprungligen tillhört dominikaner¬
klostret i Danzig, hvars prior Petrus köpt den af en kartusien¬
serbroder; senare ägare har Zaluski varit. Ett andra exemplar af
Alanus såg jag under min resa i ett gymnasiebibliotek i Reval;