diz, Wachok, franciskanernas i Opatöw och Piotrköw, pre¬
monstratensernas i Hebdöw och Witöw, dominikanernas i San¬
domir, kartusiensernas i Gidle m. fl.
Härmed bör en fråga vara afgjord, som länge sysselsatt sven¬
ska forskare. Det har nämligen hos oss gjort sig gällande en
tradition, att i ryska krigsministeriets källare lårar med böcker
från de polska krigsbytena skulle förvaras. Man har förmodat,
att här också skulle kunna dölja sig svenska saker, som inför¬
lifvats med de polska samlingarna dels genom de svenska pre¬
later, som flyktade för reformationen — däribland Brask — och
togo sin tillflykt till Polen, dels genom de jesuiter, som vid det
bekanta Stockholmskollegiets upplösning på Johan III:s tid be¬
hagade medföra en del af kollegiets bibliotek. Huru därmed än för¬
håller sig, så synes dock genom inkunablernas nyss anförda pro¬
veniens vara fastställdt, att de polska krigsbytena ordnats och
uppställts i det Kejserliga biblioteket.
Jag nämnde nyss i samband med de polska krigsbytena
Brasks namn. Innan jag går vidare, må det tillåtas mig att här
inskjuta en liten exkurs rörande den myndige Linköpingsbispens
sista lefnadsår och de undersökningar jag gjort angående möj¬
ligheten att återfinna hans litterära kvarlåtenskap.
Det är allom bekant, hurusom Hans Brask, när han för till¬
fället såg katolicismens sak förlorad i sitt fädernesland, i all tyst¬
het förberedde sin flykt ur landet. Vid ett gästabud, som han
gaf på sitt biskopssäte Munkeboda invid Linköping och till
hvilket han inbjudit konung Gösta, fick han, efter att väldeliga
hafva trakterat konungen med mat och dryck, af denne tillstånd
att göra en visitationsresa till Gotland, som då hörde under Lin¬
köpings stift. Väl ditkommen, skyndade han att förse sig med