Page 16 [16]
OCR
NG a och naturaliesamlingar till ryska vetenskapsakademien. Katarina II däremot lade grunden till det nuvarande kejserliga biblioteket dels genom anvisande af den vackra plats — vid Nevski prospekt midt emot Anitschkinska palatset — där det nu reser sig, dels genom anskaffande af det som för ett bibliotek är nödvändigast — böcker. Grundstommen i det kejserliga biblioteket utgöres af det berömda Zaluskiska biblioteket i Warschau, som vid Polens tredje delning på kejsarinnans befallning år 1795 fördes till Petersburg. Vid inpackningen af biblioteket lär det ha gått till på äkta ryskt sätt: voro böckerna för stora, höggo soldaterna helt enkelt af dem med sina sablar för att få dem in i lårarna. Upphofsmännen till detta storartade, till flera hundra tusen volymer uppgående bibliotek, som till och med var skyddadt af en påflig bannbulla, voro två grefvar Zaluski, Andreas och Joseph. Det är särskildt den senare, Joseph Zaluski, titulärbiskop af Kiev och storreferendar af Polen, som inlagt den största förtjänsten om bibliotekets tillkomst och ökning. Vid sin död testamenterade han det till jesuiterna i Warschau, men då deras orden år 1773 upphäfdes, öfvertog den polska staten biblioteket, tills det som nyss nämndes vid Polens tredje delning blef ryssarnes byte och fördes till Petersburg. En annan märklig samling, som i början af 1800-talet kom till Petersburg och sedan införlifvades med det Kejserliga biblioteket, var den Dubrowskiska. Dubrowski hade varit kyrkosångare vid den ryska legationen i Paris under franska revolutionens dagar och hade vid Bastiljens stormning och plundringen af St.Germain-des-Prés och andra kyrkor i Paris lyckats rädda en mängd värdefulla dokument och handskrifter, som han sedan skänkte kejsar Alexander I. Till tack härför blef han föreståndare för handskriftsafdelningen vid biblioteket med ett rikligt lifstidsunderhåll. Efter det sista polska upproret fördes en mängd polska bibliotek,
