OCR
EO” Sr säkerligen ännu kunna erbjuda forskningen en eller annan öfverraskning. Som bekant var det just bland dessa fragment, som vår Altmeister Klemming på sin tid gjorde de epokgörande upptäckterna af flera af våra äldsta tryckta böcker, viktiga icke blott ur typografisk, utan äfven särskildt ur liturgisk synpunkt, såsom det äldre Upsalamissalet, det Svenska Gradualet m. fl. Den undersökning jag skyndade mig att anställa rörande Helsingforsbladens proveniens visade också, att de ursprungligen tillhört vårt svenska Kammararkiv och att de således utgjorde rester af svenska medeltida boksamlingar, af hvilka säkerligen bland andra Vadstena kloster fått släppa till icke så få nummer. De i Helsingfors universitetsbibliotek förvarade pergamentbladens historia är i korthet följande.! På grund af artikel 12 i fredsfördraget i Fredrikshamn år 1809, då Finland förlorades till Ryssland, fick Sverige förbinda Sig att inom sex månader, senast ett år till Finland öfverlämna alla egohandlingar, arkiv och andra så allmänna som enskildta dokument, planer och kartor öfver fästningar, städer och orter, som till följd af närvarande traktat tillfallit Hans Majestät Kejsaren af Ryssland'<. En finsk kommission tillsattes under ordförandeskap af lagmannen i Åbo C. J. Sacklén, hvilken kommission åren 1810 till 1812 var sysselsatt med attiStockholm återfordra och emottaga finska handlingar, hvilka utlämnades från skilda ämbetsverk, ehuru med en viss långsamhet. Riksarkivet utlämnade lyckligtvis endast "trenne kartor med åtföljande handlingar i ett par storskiftesmål", men från Kammararkivet erhölls "äldre och senare årens jorde-, lands- och verifikationsböcker, etc." från år 1531 till och med år 1809. Som sagdt, utlämnandet gick trögt och för att få denna artikel i fredstraktaten något så när uppfylld, behöfdes det ett energiskt ingripande hos de Jfr R. HAUSEN: Finlands statsarkiv. 1889.