Sida 218 [218]
OCR
ND 213 Sedan kalfvarna blifvit större, och då.gräset börjar utveckla sig nere i dalarna, komma vajorna ned för att söka föda i skogarna, utan att någon kan hindra dem därifrån. Vid denna tid draga sig vajorna till Liveltskaret, där de göra skada och förorsaka takster. De draga sig åter till fjälls, när myggen kommer. Sommarbeteslanden äro goda och där skulle finnas god plats för flera renar. K:s fader brukade hålla renarna samlade efter den varma tiden d. v. s. efter Jakobsmäss. Renarna samlades i gärden först för märkning af kalfvar och sedan för mjölkning. Suivve tål 700 renar, men då måste man bevaka strängt, så att de ej komma i tillfälle att göra skada. När det är mycket litet renar, är det svårt att bevaka. Man ser dem ej. På kalfningsplatsen skulle komma att vara omkring 500 vajor, om distriktets renantal vore 700. Jämför 2. Jämför protokollet för i går. På flyttvägarna inga svårigheter annorstädes än i Sördalen. K. anser, att det vore bra om 16 distriktet kunde delas i två med Salangselven som gräns. Beträffande farliga ställen hänvisar K. till förmannen J. P. Nutti. Uppläst och godkändt på Setermoen den 18 september 1915. Justeradt i Köpenhamn den 15 november 1913. Konrad Nielsen. W. L. Wanhainen.
