Sida 217 [217]
OCR
2 1 2 NN skaret, mest i det förstnämnda. På båda ställena fanns det gärde. På försommaren bodde man i Kobbrygskaret och flyttade därifrån till Liveltskaret. K:s fader och K. själf ha aldrig uppehållit sig på Seinavarre; ej heller hafva de hållit sina hanrenar på Gielas. O. N: Sunnas hanrenar hafva ofta gått till Gielas, äfven de år, då han bott E om Salangselven. Hjorden fördes årligen öfver Jorbme till Melhusskaret och sedan — med undantag af det år, då K. flyttade med Sunna och gick S om Tverelven — alltid N om Tverelven till Sördalen. K:s fader brukade alltid föra sina sommareffekter från Fossan till Lundeng-bron med häst och därifrån med klöfjeren. Ett år, då det föll mycket snö och hela hjorden rymde från vakterna samt upphanns först vid Altevandet, fördes sakerna med häst till Indset. Det året, K. flyttade med O. N. Sunna, fördes sakerna med klöfjeren från Liveltskaret till Melhusskaret och klöfjeraiden gick S om Tverelven ned till Sördalen. Från Lundeng-bron flyttade man samma väg som vid midsommarflyttningen. Raiderna fördes på hösten öfver Stornes-bron, Storbron samt uppåt Österdalen. IV. Kalfningsplatsen på Suivve är god. Det finnes godt om laf. Men järfven gjorde stor skada i år. Det är rätt svårt att bevaka, då renarna försöka komma ned till gårdarna i början af uppehållet på kalfningsplatsen, medan det ännu finnes litet föda på fjället. Sedan vajorna kalfvat, draga de sig uppåt fjället. Det är särskildt Sörhus, som är utsatt för: skada i början af kalfningstiden, men ägaren af denna gård är en »god man« och har ej tagit takst mer än en gång, medan K. uppehålit sig i distriktet, men då var han alldeles tvungen därtill, ty alla distriktets renar kommo på hans mark.
