Sida 216 [216]
OCR
all kalfningen och hämtade sedan hanrenhjorden. Flyttvägen med vajorna gick efter Altevandet genom Dabmokvagge och vidare samma väg som i år. Med hanrenarna flyttades S om Altevandet och Rubben-vägen. Angående de öfriga lapparna i distriktet upplyste han: Vanligen flyttade man med vajorna före kalfningen genom Dabmokvagge — K. vet ej att någon flyttat med vajor före kalfningen S om Altevandet—Rubbenvägen — men med hanrenar och med vajor efter kalfningen alltid S om Altevandet och Rubben-vägen. Det är så brant och svårt med akjorna på Rubben-vägen vid den tidiga vajflyttningen, att man därför föredrager att flytta genom Dabmokvagge. Vid flyttning med hanrenar och med vajor efter kalfningen är det däremot förmånligare att flytta S om Altevandet och Bardodalen. Om renar då komma ut på egen hand, gå de vanligen in i distriktet. Vidare undvikes härigenom risken för sammanblandning med 14 distriktets oxrenar, hvilka äro på flyttning vid samma tid. Raiderna fördes nedåt Österdalen, åtminstone det första året efter Rubben till Lundeng-bron, men de följande åren öfver Strömsli-bron, Storbron och Stornes-bron. Sedan fördes de vanligen efter landsvägen till Viken och därifrån upp i liden; ibland gick man upp i Melhusskaret, där raiden fördes upp efter S-sidan af bäcken. Fadern lät alltid vajorna kalfva vid Astojokka, dels N och dels S om ån. Under hela den tid, K:s fader lät kalfva vid Astojokka, använde P. L. Sunna kalfningsplats på Mannanterro— Cuoja. De voro aldrig tillsammans under kalfningstiden. O. N. Sunna och O. J. Svonni läto under ifrågavarande år kalfva på Senavarre. Då Aslak Ber kom, slöt Svonni sig tillsammans med honom och fortsatte att låta vajorna kalfva på S&e&inavarre, medan Sunna använde kalfningsplats dels i Suivve och dels vid Astojokka, på sistnämnda ställe tillsammans med K:s fader och Per Larsson Sunnas änka. Hanrenflyttning företog S. tillsammans med K:s fader.
