Sida 38 [38]
OCR
33 år än i fjol, då Livelt- och Sagvasbotten-byarna flyttat tillsammans på hösten. Aldrig annars än 1 fjol erinrar sig S. att man gått öfver Salangselven på annat ställe än nedanför Strömskroken. Från Liveltskaret har man vanligen gått till Kobbrygskaret, där man legat öfver natten. Från Kobbrygskaret har man gått öfver fjället och ned något ofvanför Öimoen och så landsvägen, öfver Sördalsbron och upp på Skaiddeg&ecce och vidare samma väg som 1 fjol till Indset. Ibland har man dock gått öfver Stornesbron och upp på Skaiddegecce. Hur många år han gått öfver Österdalselven vid Indset minns S. ej, men det är säkert mer än tre år. Förr har han gått på sydsidan af Bardoelven och Altevandet, vadat öfver Astojokka och gått vidare till Sarevuobme. Utskiljning af främmande ren har ägt rum på olika ställen i Sarevuobme, där man haft gärden (Gamasvarddo, Ele.E Under brunsttiden har man legat dels i Sarevuobme, dels på Mannancerro. Det har äfven händt att man då varit på flyttning (i Norge). IV. Kalfningsplatsen vid Sagvasbotten är bra, men räcker ej till för många renar. Allra högst kan där årligen vara 1000 renar (möjligen är detta för mycket); 800—900 reda sig bra där. Om det sattes flera renar där, voro det fara för att de komme ned till gårdarna och gjorde skada. Det är ej nödvändigt att hålla vajorna i samlad hjord på denna kalfningsplats, ty det går att vakta bra ändå. Om vajorna höllos i samlad hjord, finge nog 800—900 renar plats där i alla fall. Kobbrygskaret är dåligt som kalfningsplats; S. vill ej uttala sig närmare om detta, då han varit där så litet. På Mannanterro kunde det vara flera tusen (säkert 2000) renar i kalfningstiden, om det blott var tillräckligt med vaktare. Sarevuobme är oduglig som kalfningsplats, ty man kan ej vakta där. Det finns för mycket skog.
