Sida 36 [36]
OCR
ND 31 Vintersakerna ha alltid de 3—4 sista åren kvarlämnats på Adnjatvarre, tidigare vid BuolzZzagurra och ännu tidigare vid Cuoja på sydsidan af Gamasjavrre (norsk sida). 1913 flyttade S:s familj och Nils Ber med odelad hjord till Sagvasbotten. Orsaken var den, att man hade så litet folk, så att det ej räckte till att vakta hanrenarna i Sarevuobme. Familjerna flyttade med; i Sarevuobme lämnades en del herkar kvar, och vid midsommartiden gick man och hämtade en del sommarsaker, som kvarlämnats där. Samma sak har händt ett par gånger förut och orsaken därtill har varit densamma. De gånger, S. flyttat med odelad hjord, har han antingen gått samma väg som med vajorna 1914 eller också öfver Bardoelven och Sördalselven vid Strömsmo och så på landsvägen till Setermoen och därifrån på samma sätt som 1914. En gång, då hans far ännu lefde, har S. gått med vajorna Strömslivägen, genom Melhusskaret och öfver Salangselven på samma ställe som med hanrenarna i fjol. Denna väg är det svårt att flytta med vajorna. Två gånger har han med vajorna gått Strömsli-vägen, öfver Bardoelven och Sördalselven, på landsvägen till Sxtermoen 0. S. Vv. som med vajorna i fjol. Ett år, då hela distr.:s renhjord var förenad, gick flyttningen Strömsli-vägen, öfver Bardoelven och Sördalselven och upp på Suivve i trakten af Öimoen. S. var ej med då. Alla lapparna lågo detta år i Liveltskaret, och kalfningsplats var först Kobbrygskaret och senare Liveltskaret. Med hanrenarna har S. alltid gått Strömslivägen som i fjol. Det har dock flera år händt, att han ej varit med på denna flyttning. Han har hört att Rubben-vägen förr blifvit använd. S:s bys vajor ha ett år kalfvat i Kobbrygskaret och ett år, men länge sedan, har hans by låtit kalfva på Mannancerro. Tre år minns han, hvilka varit så svåra, att renarna skingrats på svenska sidan och att kalfningsställena därför varit okända.
