Page 36 [36]
ND
31
Vintersakerna ha alltid de 3—4 sista åren kvarlämnats på
Adnjatvarre, tidigare vid BuolzZzagurra och ännu tidigare vid
Cuoja på sydsidan af Gamasjavrre (norsk sida).
1913 flyttade S:s familj och Nils Ber med odelad hjord till
Sagvasbotten. Orsaken var den, att man hade så litet folk, så
att det ej räckte till att vakta hanrenarna i Sarevuobme. Famil¬
jerna flyttade med; i Sarevuobme lämnades en del herkar kvar,
och vid midsommartiden gick man och hämtade en del som¬
marsaker, som kvarlämnats där.
Samma sak har händt ett par gånger förut och orsaken där¬
till har varit densamma.
De gånger, S. flyttat med odelad hjord, har han antingen
gått samma väg som med vajorna 1914 eller också öfver Bardo¬
elven och Sördalselven vid Strömsmo och så på landsvägen
till Setermoen och därifrån på samma sätt som 1914.
En gång, då hans far ännu lefde, har S. gått med vajorna
Strömslivägen, genom Melhusskaret och öfver Salangselven på
samma ställe som med hanrenarna i fjol. Denna väg är det
svårt att flytta med vajorna.
Två gånger har han med vajorna gått Strömsli-vägen, öfver
Bardoelven och Sördalselven, på landsvägen till Sxtermoen
0. S. Vv. som med vajorna i fjol.
Ett år, då hela distr.:s renhjord var förenad, gick flyttningen
Strömsli-vägen, öfver Bardoelven och Sördalselven och upp på
Suivve i trakten af Öimoen. S. var ej med då. Alla lapparna
lågo detta år i Liveltskaret, och kalfningsplats var först Kobb¬
rygskaret och senare Liveltskaret.
Med hanrenarna har S. alltid gått Strömslivägen som i fjol.
Det har dock flera år händt, att han ej varit med på denna flytt¬
ning. Han har hört att Rubben-vägen förr blifvit använd.
S:s bys vajor ha ett år kalfvat i Kobbrygskaret och ett år, men
länge sedan, har hans by låtit kalfva på Mannancerro. Tre år
minns han, hvilka varit så svåra, att renarna skingrats på sven¬
ska sidan och att kalfningsställena därför varit okända.