Sida 33 [33]
OCR
28 i lavvo på östsidan af Masterbakkelven i skoggränsen. Detta är den vanliga vaktplatsen. Ingen kalf föddes under flyttningen. Godt kalfår 1914 och relativt få gallvajor. Inga anmärkningsvärda förhållanden. Hanrenarna vaktades i Sarevuobme af 4 vaktare. Där hade under S:s frånvaro Liveltskar-byns hanrenar tillstött. Den förenade hanrenhjorden vaktades af 6 vaktare. Vaktarne hade lavvo med, då de vallade hanrenhjorden. Största delen af fjolårskalfvarna var med hanrenhjorden jämte nästan alla två-års hanrenar. Familjerna bodde vid Adnjatvarre från det man kom dit med den odelade hjorden, till dess hanrenflyttningen började. Vajorna och något tiotal hanrenar, som kommit tillbaka från Gielas, voro spridda öfver hela Se&inavarre. S. kan ej uppgifva några särskilda betesplatser under olika tider, ty renarna äro spridda öfver hela området. Från Gielas hämtades hanrenarna detta år mycket tidigare än vanligt, till följd af Gielas-byns rentjufveri. Som ställen, där man särskildt måste passa upp vid, nämnde han gruppen Solli-Solbakken-Sörflaten samt Höiland. Fasta vaktplatser finnas ej. Särskildt på försommaren före myggtiden måste man se till, att renarna ej tränga ned till gårdarna. Detta särskildt från den tid kalfvarna blifvit litet större. Den egentliga kalfningstiden räknar S. till slutet af maj. Då det är dåligt väder, föras vajorna ned i den glesa skogen i Sagvasbotten; de släppas aldrig i skogen vid Masterbakken. Efter myggtiden hållas renarna under bevakning, så att de ej spridas. Om nätterna ligga vaktarna i Sagvasbotten, om dagarna hålla de uppsikt öfver renhjorden. Märkningen skedde på en udde i Sidasjavrre (den nedersta af kartans två sjöar Sag Vd) i början af juli; resten märktes i mjölkningsgärdet i Sagvasbotten i midten af juli. C:a 1200 renar voro samlade från hela Seinavarre på udden i Sidasjavrre. I gärdet voro c:a 1300 renar samlade från samma trakter.
