Page 32 [32]
OCR
27 Flyttningen från Sarevuobme gick på Altevandets is till sjöns västända; lastpulkor användes ej utan klöfjeren. Samma två hviloplatser som på vajflyttningen, men dessutom en i Vasskaret. — Sördalselven passerades på Sördalsbron. Man gick ned genom Unna Muorravaggas på sydsidan af bäcken; först nere vid skolhuset gick man öfver till nordsidan af bäcken och följde så landsvägen ett litet stycke och gick öfver Salangselven mellan Sörflaten och Solbakken. Komna upp på fjället, gingo de uppöfver i Solliskaret (Stuora Geinudak, kommer ned mellan gårdarna Solbakken och Solli). I Melhusskaret hvilade man en dag. Efter en dags hvila i Sagvasbotten fördes hanrenarna ut till Gielas, men släpptes detta år redan vid Sommersetelven. Från Strömsli följde klöfjerenarna landsvägen till Gaddskogen och gingo så upp till Sagvasbotten. 3 vaktare voro med på hanrenflyttningen. Efter en dags hvila vid Sommersetelven återvände de till Sagvasbotten. På flyttningen från Sarevuobme till Melhusskaret voro äfven Liveltskar-byns hanrenar med, men i Melhusskaret ofvan sätern skilde Baal, Sara och Nutti ut sina hanrenar. Inga anmärkningsvärda händelser f. ö. Kalfningsplatsen sträcker sig från Sagvasbotten blott till de närmaste småfjällen på östsidan af bäcken. Västerut från Sagvasbotten gå vajorna ej alls i kalfningstiden, men det händer, att de föras till fjället ofvan gården Lavangseidet (Hestanjunnje). Den egentliga kalfningsplatsen är belägen mellan Sagelvdalen och östsidan af Masterbakkelven (fjällen Govloaivve på östsidan af Masterbakkelven och Sidasoaivve mellan de båda bäckarna). Kalfningsplatsen är god men liten; själfva Sagvasbotten hör egentligen ej till kalfningsplatsen. Vajorna gå dit ned, men uppehålla sig ej där, utan på fjället ofvan skogen. Bevakningen går ut på att hindra vajorna att gå ned till gårdarna och göra skada. 1914 fanns det under hela kalfningstiden två vaktare, som bodde
