Sida 32 [32]
27
Flyttningen från Sarevuobme gick på Altevandets is till sjöns
västända; lastpulkor användes ej utan klöfjeren. Samma två hvilo¬
platser som på vajflyttningen, men dessutom en i Vasskaret. —
Sördalselven passerades på Sördalsbron.
Man gick ned genom Unna Muorravaggas på sydsidan af
bäcken; först nere vid skolhuset gick man öfver till nordsidan
af bäcken och följde så landsvägen ett litet stycke och gick
öfver Salangselven mellan Sörflaten och Solbakken. Komna upp
på fjället, gingo de uppöfver i Solliskaret (Stuora Geinudak, kom¬
mer ned mellan gårdarna Solbakken och Solli). I Melhusskaret
hvilade man en dag.
Efter en dags hvila i Sagvasbotten fördes hanrenarna ut till
Gielas, men släpptes detta år redan vid Sommersetelven.
Från Strömsli följde klöfjerenarna landsvägen till Gaddskogen
och gingo så upp till Sagvasbotten.
3 vaktare voro med på hanrenflyttningen. Efter en dags hvila
vid Sommersetelven återvände de till Sagvasbotten.
På flyttningen från Sarevuobme till Melhusskaret voro äfven
Liveltskar-byns hanrenar med, men i Melhusskaret ofvan sätern
skilde Baal, Sara och Nutti ut sina hanrenar.
Inga anmärkningsvärda händelser f. ö.
Kalfningsplatsen sträcker sig från Sagvasbotten blott till de när¬
maste småfjällen på östsidan af bäcken. Västerut från Sagvas¬
botten gå vajorna ej alls i kalfningstiden, men det händer, att
de föras till fjället ofvan gården Lavangseidet (Hestanjunnje).
Den egentliga kalfningsplatsen är belägen mellan Sagelvdalen
och östsidan af Masterbakkelven (fjällen Govloaivve på östsidan
af Masterbakkelven och Sidasoaivve mellan de båda bäckarna).
Kalfningsplatsen är god men liten; själfva Sagvasbotten hör
egentligen ej till kalfningsplatsen. Vajorna gå dit ned, men uppe¬
hålla sig ej där, utan på fjället ofvan skogen. Bevakningen går
ut på att hindra vajorna att gå ned till gårdarna och göra skada.
1914 fanns det under hela kalfningstiden två vaktare, som bodde