S:s by flyttade på tre dygn till Adnjatvarre i Sarevuobme.
Där rastades i tre dygn; här på familjernas höst- och vårvisten,
som ligga på nordsidan af Adnjatvarre, utskildes vajorna. Utskilj¬
ningen försiggick på andra sidan Gamasjokka (södra sidan). Vinter¬
sakerna kvarlämnades här.
Riksgränsen passerades på Gamasjavrres is. Till Sarevuobme
anlände man omkring 1 maj.
Förekom ej 1914.
Vajflyttningen gick öfver Gamasjokka, ned förbi Adnjatvarre.
Angående den vidare flyttningen till Se&inavarre, se kartan.
Från Altevandets västända, där man hvilade ett dygn, flyttade
man på ett dygn direkt till Sagvasbotten.
Från Strömsli följdes landsvägen till Brandhaugen och ett
stycke uppåt och öfver Salangselven nedanför Livelten; till fjälls
gick man vid Höiland. Man passerade öfver själfva gården.
Vid Altevandets västända tröttnade en del vajor, som blefvo
kvar; dessa slöto sig till Gielas-byn, som sedan kom flyttande.
Då denna by flyttade genom Seinavarre, fick den med sig ytter¬
ligare ett 100-tal vajor.
Gielas-byn skilde på Basevarddo ut hanrenarna och lämnade
dem kvar där; de hämtades därifrån strax efter det vajorna kom¬
mit till Gielas.
Att så många vajor tillhörande Sagvasbotten-byn kommit med
till Gielas, fick man reda på först senare, i myggtiden, då det
stora rentjufveriet på Gielas kom i dagen.
Tre lastpulkor fördes med på samma väg som vajorna. Både
renarna och lastpulkorna kunde passera Salangselven på isen.
9 renvaktare voro med på vajflyttningen. 3 af dessa vände
tillbaka efter någon tid för att hämta hanrenarna. 2 blefvo kvar
på kalfningsplatsen.
Hanrenflyttningen från Sarevuobme till Sagvasbotten tog en
vecka, och man kom fram till Gielas c:a en vecka före mid¬
sommar.