OCR
22 Vid Revrri öfverskreds gränsen till Nordlands amt. N. känner ej noga vägen inom Nordlands amt. Nämnde följande namn på vägen: Ruovddevarre, Unnabalagas, Arajavrre. Under flyttningen genom Nordland rådde mycket svårt väder. Vajorna släpptes på Middagsfjeldet (S om Gratangen) c:a en vecka efter Valborg. Med vajhjorden följde 4 vaktare; de hade fem lastpulkor med. Hanrenhjorden var efter utskiljningen först vid Mårsojaure, flyttades sedan till Njakajaure, därifrån till Vuoskoåive och öfver Leinavandet till Coalusvarre. Vinterutrustningen lämnades vid Gulmajavrre; där uppehåll 2 veckor (nära Leinavandet), c:a 2 veckor före midsommar. Hanrenhjorden hölls under uppehållet under vallning kring Gulmajavrre. Flyttningsvägen gick sedan söder om Gievdnejavrre genom Vaggadak, N om Pesisvare fram till Pålno, vidare N om Njuorajaure till Stordalen. Därifrån via Röddalen till Stormyrbotten; ankomst 3 dagar efter midsommar. Hanrenarna släpptes vid, Stormyrbotten. — Familjerna följde med hanrenhjorden. Vajorna höllos på Middagsfjeldet i väster till Labergelven och i öster till Herjagaidde. De vaktades af fyra man. Kalfvarna voro ej i särskildt god kondition. Vajorna blefvo mycket oroade därigenom, att de ofta måste drifvas tillbaka mot fjället. Bevakningen upprätthölls af två vaktskiften på två man, men ofta voro alla fyra vaktarna ute på en gång. Vajor och hanrenar voro under sommaren sammanblandade. Renhjorden gick på halfön mellan Lavangen och Gratangen ända till Coarvvecokka. Den öfverskred ej i väster Labergelven. Renarna betade ej inom Nordlands amt. Renarna voro spridda om sommaren. Huru olika trakter utnyttjas, därom kan ej N. gifva upplysningar. Vakttält fanns ej (utom i Stormyrbotten), utan vaktarna bodde I gårdarna i Gratangsfjordens botten. Vaktarna gjorde turer, men hade ej fasta uppehållsplatser. Inga takster 1914.