Se&inavarre är bäst om våren.
Suivve är ej bra, ty dit bruka främmande renar gärna komma.
4. På västsidan af Sördalselven på vägen från bron till Melhus¬
skaret finns ett gärde, som är till hinder på flyttningen. Gärdet
går från Sördalselven till fjället. Äfven vid Öimoen finns ett
gärde från Sördalselven upp mot fjället; äfven detta är till hinder.
Vid Strömsli finnas inga svårigheter.
En uppdelning af 16 distriktet i tre distrikt ansåg B. olämplig,
ty till Suivve kommer det mycket främmande renar, och de två
öfriga delarna vore för små att bilda egna distrikt. Seinavarre
och Gielas kunde nog tillsammans bilda ett distrikt, men det
blefve litet.
Me
2. B. anser det vara fördelaktigt för sig att ha kåtan inom distrik¬
tet. Det är då bekvämare för en gammal man att komma till
renarna.
B.
I. Nils Mickelsson Nija, c:a 50 år. Talma-lapp, 17 distriktet (var
1912 och 1913 i 15 distriktet; dessförinnan alltid i 17).
idE
1. Vintern 1913—14 i egen by, anslöt sig till H. J. Partapuolis
by i midten af april vid Sevujärvi.
I byn voro under sommaren: H. Partapuoli, N. M. Nija, A.
N. Ber.
Vajorna skiljdes ut vid Mårsojaure kring 1 maj. Uppehåll
där 3 dagar.
2. Förekom ej 1914.
3. Var ej själf med.
Flyttningsvägen gick öfver Vuoskojärvi, öfver östra ändan af
Leinavandet, väster om Kaivaara, öfver Ripaisenjärvi till Tuoptijokk
och därifrån öfver isen på Torne träsk till Kuokula. Vid Kuokula
förenade sig A. N. Beers vajor med Nijas och Partapuolis vajor.