Page 19 [19]
14
N
kvar samlade. Innan hjorden skingrades, hade man skiljt ut stör¬
sta delen af hanrenarna vid Luspevare på östsidan af Vittangi¬
järvi (Vatsasjaure).
Efter utskiljningen af hanrenarna stannade byn en veckas
tid på platsen. Med vajorna flyttade man däremot omedelbart
västerut till följd af de dåliga betesförhållandena. På västsidan
af Raggiseno, väster om Måusevarto skingrades vajhjorden.
Hjorden tillhörde blott B., Sara och Millo-Heikka. Vinter¬
sakerna kvarlämnades mellan Vuoskojärvi och Leinavandet.
Förekom ej detta år.
En mindre del af vajhjorden var så pass samlad, att vaktare
kunde följa med den, då den drog västerut och hålla uppsikt
öfver dessa vajor.
3-7 lappar följde vajhjorden ända till Kobbrygskaret; B. minns
ej säkert, om man kom fram dit sista dagarna af april eller för¬
sta dagarna af maj.
Gränsen passerades vid Vuoskovuoma, och vägen gik upp
på Mannancerro, efter Altevandets norra strand (ofvan skog¬
gränsen) till Basevarddo. Här samlades vajorna och fördes ned
vid Strömsli, efter landsvägen till Strömsmo, öfver Bardoelven
samt öfver Sördalselven strax utanför gärdet på sydsidan af Öi¬
moen på isen; där tog man upp till fjälls på Suivevarre. Hvar
man öfvernattade på vägen, minns B. ej; rastplatserna voro helt
tillfälliga, beroende på oväder eller att renarna måste få beta.
Från Bassevarddo till liderna ofvan Öimoen tog flyttningen ett
dygn; de renar, som tröttnade på vägen, måste man lämna efter.
I liderna ofvan Öimoen fingo vajorna beta några dagar.
Under flyttningen ända från uppbrottet från Raggiseno till dess
man kom till Basevarddo, dogo en hel del renar af svält; varg
fanns det också, och den tog åtskilliga renar. Bottenis fanns det
öfver allt hela vägen till västsidan af Basevarddo, äfven på
barfläckarna. Renarna lefde därför mest på sten- och trädlaf.
På svenska sidan vid Raggistjuolma indblandades renar