OCR
10 via Rikovagge, Harvesvagge, väster om Beessetokka, genom Gagjagoppe (öfver Gagjajokka), söder om Revrri in på svenskt område och så på nordsidan af båda Njuorajaure-sjöarna (öfver Vadvejokk och Tjunojokk) och öfver Njuorajokk till Kuokula. Där stannade man till början af brunsttiden. Innan brunsttiden var slut, hade man hunnit öster om Kattovuoma. | På Kuokula samlades renarna igen och fördes till Njuoralako i slutet af september. Millo-Heikkas renar skildes ut vid Snuorajokk. Mjölkning ägde blott rum, då renarna voro i gärde i Pålno och vid Snuorajokk (blott till kaffemjölk). 1 2: OD III. Alltid samma personer i vinterby och vårby. Så långt tillbaka N. kan minnas, hafva vajor och hanrenar varit tillsammans i kalfningstiden. För flera (mer än 10) år sedan har N. varit med på flyttning med odelad hjord före kalfningen till Lanjasvarre, Stokkeskaidde och Ruovddeoaivve i Nordlands amt. Blott en gång har han varit. med därom. Så längt N- kan minnas tillbaka, ha vinter sakerna alltid lämnats kvar i Kattovuoma (kåtorna ha dock förts 1 pulkor till Pålno). Frånsedt från det ofvannämnda året, då kalfning skedde i Nordlands amt, har N. ej varit med på kalfning annat än i Sverige. Blott en gång i N:s tid har Lullihatjårro blifvit användt till kalfningsplats; annars alltid Njuoralako. N. vet, att kalfning förut äfven skett på Njuoralako, men den första kalfning han kommer i håg, ägde rum på Lullihatjårro. Har hört att kalfning äfven ägt rum 1 Kattovuoma-trakten, men det var före hans tid. Hanrenarna hålla sig på kalfningsplatsen, tills de få lukt af färskt gräs. Då vilja de gå till Norge. De söka sig under senare delen af kalfningstiden ned mot Bonnes-trakten, under det att