Sida 34 [34]
OCR
29 gens rygg förekommer från Isdalselven genom skogsområdet och på kalfjället 30 ?/o barmark. Den. närmast Isdalselven belägna branta sluttningen (E om älfven) nedanför Skardalsbekkens mynning är i det närmaste snöfri. Kalfjällen E, S och W om Iselvdalen samt inom Istindspartiet äro helt snötäckta. Beträffande deras lägre delar gäller emellertid anmärkningen om snöförhållanden på kalfjällen vid Lappeskaret (jfr. protokoll den 21 maj). : På Klettens och Ge&ergisvarddos kalfjällsområde uppgår barmarken på toppen till 25—30 ?/o och lägre ned till 10—153 2/0. Förekomsten af barmark är ännu mycket påtagligt bunden till kullarnas toppar och åsryggar, men har börjat breda ut sig äfven på deras S- och W-sluttningar. På sistnämnda partier är snötäcket mångenstädes och ofta på afsevärda arealer så tunt, att Betula nana och grässtrån sticka upp genom detsamma. Här är snön mycket lös. Snötäcket sluter icke tätt intill marken, utan är liksom upphängdt på markvegetationen. Inom skogsområdet W om Rydningen finnes icke barmark i nämnvärd omfattning förrän nedom tallskogsgränsen. Från Gergisvarddos NW-sluttning uppskattades barmarken: 1) på Maalselvdalens botten och nedre tredjedelen af skogsliderna N om dalen från Trangen till Rognmo till 100 ?/v; 2) inom den mellersta tredjedelen af skogsliden på den i 1) angifna sträckan till 25—30 9/0; 3) inom den öfversta tredjedelen af skogsliden på samma sträcka till 2—3 ?/0; | 4) inom Storhaugens öfversta parti till 30/0; 3) på E- och SE-sluttningen af Svartaasen (= skogshöjd vid Mökleby) till 25—30 ?/0; 6) inom nedre hälften af skogsterrängen W om Kjervelven (utom det i 3) angifna området) till 3—5 ?/0. Högre upp förekomma endast enstaka barfläckar här och där. De synliga fjällen W om Bardoelven och vid Andsvand äro tydligen täckta af nysnö; de äro alldeles hvita. i
