Sida 19 [19]
OCR
14 2 A. Inom skogsområdena rådde vid resvägen ännu vinter. Med undantag af liden vid Fuglemo och de närmaste skogsåsarna NE om Nordhus, där en och annan åskam var snöfri, var marken 1 skogarna fullständigt snötäckt. I björkskog NE om Nordhus var snötäckets mäktighet i medeltal för 5 mätningar 84 cm (min. 72, max. 39 cm). På Renfjeldets och Vakkerhumpens kalfjällsområden förekom däremot barmark. Den inskränker sig dock äfven här till randen af klippterrasser och till de öfversta partierna på åsar och kullar. En del af barfläckarna utgöras af vindblottor. Den under vintern fallna snön är numera så fast sammanpackad, att den i allmänhet äfven i skogen bär en ren. Inga skarlager iakttogs. Vid barfläckarnas kanter låg snön ofta liksom upphängd öfver markvegetationen och föll ned på marken vid beröring med en skidstaf eller då en skidlöpare gick öfver densamma. Tydligen hade den snö, som nu på detta sätt täckte marken, kommit ned under de sista dagarnas snöfall. Äfven på en del fläckar, där snötäcket var så tunt, att delar af bottenvegetationen, grässtrån o. d. stucko igenom, iakttogs, att snölagret hade tinat upp nedifrån. Empetrum rik mosshed — i torra lägen lafhed — dominerade på barfläckarna; förutom Empetrum uppträdde Betula nana och ofta Arctostaphylos alpina samt här och hvar insprängda lafvar. Längs kammen af Vakkerhumpens öfversta del hade barfläckarna att uppvisa en vegetation af Dryas-rik mosshed. Skorplafvarna hade på barfläckarna anmärkningsvärdt stor utbredning. På så godt som alla barfläckar förekommo partier, inom hvilka dessa mer eller mindre fullständigt förstört all annan vegetation. Här och där hade vinden gräft gropar i de af skorplafvarna angripna fläckarna. Från toppen af Renfjeldet uppskattades förekomsten af barmark:
