Page 19 [19]
14
2
A.
Inom skogsområdena rådde vid resvägen ännu vinter. Med undan¬
tag af liden vid Fuglemo och de närmaste skogsåsarna NE om
Nordhus, där en och annan åskam var snöfri, var marken 1 sko¬
garna fullständigt snötäckt. I björkskog NE om Nordhus var snö¬
täckets mäktighet i medeltal för 5 mätningar 84 cm (min. 72, max.
39 cm).
På Renfjeldets och Vakkerhumpens kalfjällsområden förekom
däremot barmark. Den inskränker sig dock äfven här till randen af
klippterrasser och till de öfversta partierna på åsar och kullar. En
del af barfläckarna utgöras af vindblottor. Den under vintern fallna
snön är numera så fast sammanpackad, att den i allmänhet äfven i
skogen bär en ren. Inga skarlager iakttogs. Vid barfläckarnas kanter
låg snön ofta liksom upphängd öfver markvegetationen och föll ned
på marken vid beröring med en skidstaf eller då en skidlöpare gick
öfver densamma. Tydligen hade den snö, som nu på detta sätt
täckte marken, kommit ned under de sista dagarnas snöfall. Äfven
på en del fläckar, där snötäcket var så tunt, att delar af botten¬
vegetationen, grässtrån o. d. stucko igenom, iakttogs, att snölagret
hade tinat upp nedifrån.
Empetrum rik mosshed — i torra lägen lafhed — dominerade
på barfläckarna; förutom Empetrum uppträdde Betula nana och ofta
Arctostaphylos alpina samt här och hvar insprängda lafvar. Längs
kammen af Vakkerhumpens öfversta del hade barfläckarna att upp¬
visa en vegetation af Dryas-rik mosshed.
Skorplafvarna hade på barfläckarna anmärkningsvärdt stor ut¬
bredning. På så godt som alla barfläckar förekommo partier, inom
hvilka dessa mer eller mindre fullständigt förstört all annan vege¬
tation. Här och där hade vinden gräft gropar i de af skorplafvarna
angripna fläckarna.
Från toppen af Renfjeldet uppskattades förekomsten af barmark: