Sida 15 [15]
OCR
10 På förmiddagen omväxlande snöfall. med regn, och fjällen i trakten voro höljda i dimma. Först vid 3-tiden klarnade vädret något, då sektionen företog den i $ 1 omnämnda exkursionen. Vägen togs först ett stycke upp efter norra sidan af den dalsänka, som skiljer Moaasen från Lille Mauken, sedan öfver nämnda dal och genaste vägen upp på Lille Mauken. Marken var nästan fullständigt snöfri 30—75 vertikalmeter upp i liden. Ofvanom denna nivå var den i dalen och ända upp till skogsgränsen på fjället i det allra närmaste fullständigt snötäckt; endast en och annan åskam stack upp genom snön N om exkursionsvägen. På dalens botten och inom öfre delen af skogsregionen på fjället funnos inga barfläckar. (Beträffande Moaasens. SW-sida, se protokoll för den 7 ds.). På Moaasens SE-sluttning företogs snömätning i tät björkskog. Snötäcket befanns här i medeltal för 5 mätningar vara 49 cm (min. 33 och max. 36,5 cm). Snön var lös utan skarlager och botten var god. Nysnö förekom öfverallt, där något af vinterns snötäcke ännu fanns kvar. Ett stycke nedanför skogsgränsen på Lille Mauken mätte nysnölagret 8 cm. På kalfjället täckte nysnön fullständigt alla partier, som tidigare varit bara, med undantag af klippor och stenar, där snön på grund af blåsten icke kunde fästa sig. På de tidigare barfläckarna stucko grässtrån och ris genom nysnötäcket. Barfläckarna torde, innan nysnön kom, hafva belöpt sig till 10—13 ?/o på Lille Maukens kalfjällsområde. En stor del af den snöfria marken utgöres af kala klippor och stenar. Den förhärskande vegetationen på barfläckarna synes — såvidt den nu kunde bedömas — vara Empetrum-rik mosshed med insprängda lafvar; på åsryggar och vid klippafsatser, där jordtäcket är tunnt, syntes den utgöras af lafhed. Förekomsten af barmark uppskattades i Tagelvdalen N om älfven:
