OCR
313 Tillägg till prot. 18 juni. Pirak och Somby anse, att bevakningen nedåt mot Bonnes blefve svårare att upprätthålla, om renarna finge gå ned i Stordalen ända till Röddalselvens mynning. Betesområdet skulle visserligen bli större, om slåttermarkerna här ej funnes, men bevakningen skulle försvåras. De anse, att bevakningsstället vid »gammenzs är det bästa. Någon ökning i renantalet kunde det ej bli, om Stordalen ända ned till Röddalselvens mynning utnyttjades som renbete. Tilläg till rapporten Setermoen 16 september, prot. 26 september. Det omtalade spärrningsgärdet E om Gaivarre hade de ej endå men af lappar hört omtalas och de ansågo det som en lämplig gräns mot öster för det behandlade området. Om den norska delen af det tidigare begränsade renbetesområdet, d. v. s. 195 distriktet och de af lapparna tillagda delarna norr om Lejnavandet, yttrade de sig som följer: Detta område uppdelas i tvänne delar, som begränsas af en linje från Altevandets södra strand öfver västra delen af Rokkomborre till västra ändan af Gievdnejavrre och härifrån vidare till Rr. 275. Den E härom belägna delen skulle användas såsom tidigare i prot. 22 augusti relaterats, medan den västra delen användes till sommarbetesland. Hit skulle renarna föras i början af juni och hållas här till 15 september, hvarefter de skulle föras till den östra delen. I den västra delen skulle 2000 renar kunna hållas. De måste då, af samma orsaker, som framhållits för den svenska delen, hållas under ständig bevakning i samlad hjord. Bevakningsmanskapet beräknas som tidigare, d. v. s. 2 man för 500 renar. Om renen åter får gå fritt omkring, och vaktposter, såsom i rapporten för 16 september omtalas, utsättas, komma af de anförda 5000 djuren approximativt ”/s på den norska delen och !/s på den svenska.