OCR
Protokoll fördt i Tromsö den 2 oktober 1914. Sd Då afdelningen vid genomgående af de biträdande lapparnas uttalanden under vår- och sommarundersökningarna funnit en del kompletteringar nödvändiga, diskuterades med dem. Härvid antecknades följande tillägg till de tidigare protokollen: Angående uttalandet i prot. 25 maj $ 6 beträffande lafförekomsten i Anavasdalen i jämförelse med prot. 28 augusti meddelade lapparna, att vid deras vårbesök endast krönen af småkullar, på hvilka laf finnes, voro bara, och de antogo, att laf äfven fanns på snötäckt mark, medan, såsom det vid sommarbesöket visade sig, de snöbetäckta markerna äro gräsbevuxna. Att lafven på våren föreföll bättre än på sommaren, berodde på, att vid vårbesöket under snösmältningstiden marken var starkt vattendränkt och lafven därigenom ansvälld, så att t. o. m. små rester, som eljest vanligen ej framträda, voro starkare iögonen fallande. Angående uttalandena till prot. 26 maj meddelade lapparna, att de till »Saarivuoma« äfven räknade öfversta Dividalen till vattendelaren mot Altevandet. Uttalandet angående kalfningsplatsen afsåg endast de delar af »Saarivuoma<«, som af dem besökts, d. v. s. dess västliga delar, medan de östra ej besöktes, och hvilka uttalandet ej häller afsåg. Då hela det västra »Saarivuoma« först afsattes till kalfningsplats, visste de ej närmare om dess användning vid flyttningstid vår och höst, och att vårtid hanrenar hållas där, hvarför uttalandet till prot. 28 aug. måste modifieras. Som närmare förklaring till prot. 15 juni 8 10, att det i trakten brukliga bevakningssättet var orsaken till lafvens goda beskaffenhet i Kolbanskaret, framhöllo de, att skaderisken i Kolbanskaret är så pass stor för bosättningens skull på ömse sidor, att, med det nu brukliga bevakningssättet (bevakning från vissa punkter för skaderiskens skull), man antagligen så mycket som möjligt vill afstänga ren från skaret, som utgör ett ganska litet område.