OCR
370 nära 40 år sedan, då gården Dalberg byggdes. Han bodde där, tills han för 6 år sedan flyttade därifrån. Under den första tiden, som han kan minnas, flyttade lapparna i allmänhet efter Rubben; ibland flyttade de också efter dalen (Österdalen) och då öfver själfva Dalberg-gården. När älfvarna voro uppsvällda, måste flyttningen alltid försiggå efter Rubben. Dubbel flyttning västerut (först med vajorna och sedan med hanrenarna) känner han till ända från den tid, då han först började lägga särskildt märke till lapparna. Vajorna kommo alltid fjällvägen efter Rubben, hanrenarna och rajderna ofta efter dalen. Då de använde klöfjeren, begagnade sig lapparna delvis af Strömsli-bron. » Rik-Nils«, Nils Sunna (O. Sunnas far; han var skollärare) och Per Larsen flyttade tillsammans. Några år kommo de ned med kalfvar och några år utan. Han tror icke, att de någonsin kommo Vasskar-vägen. På den tid, då »Rik-Nils« flyttade, fanns det ännu icke bro vid Dalberg. Att »Rik-Nils« skulle ha begagnat Strömsmo bro, har han icke hört talas om. Den förste, D. vet hafva kommit Vasskar-vägen, är sjöfinnen Jo Tommesen Gadskogen. Han kom den vägen en gång, efter det D. hade flyttat till Dalberg. Hans vajor kalfvade det året i Vasskarets mynning. Eljest plägade han, såvidt D. känner förhållandet, komma ned tillsammans med lapparna om våren, först med vajorna och senare med hanrenarna. Det år, han flyttade Vasskar-vägen, gick det så olyckligt med kalfvarna, att D. antager, att han förlorade lusten att flytta där flera gånger. När lapparna förr i tiden — detta gäller dock icke den första tid, D. kan minnas — kommo tidigt på vårvintern, kunde det hända, att de färdades vägen öfver Strömsli samt Strömsmo bro. Två vägar användes alltså då: 1. Rubben, respektive Österdalen. 2. Vasskaret—Strömsli. Den sistnämnda vägen var bekvämare.