Page 371 [371]
OCR
368 Den mesta skadan först om våren göres af vajorna, då skadorna ske, innan oxrenen kommer. C: Afdelningens biträdande lappar, som i förgår återvände till Setermoen från deras resa upp till Salangselven, meddelade följande om sina undersökningar beträffande bevakningsförhållanden m. m. på en del af dem besökta ställen: l 1:o Bevakningsförhållandena i Liveltskaret. Ifrån Liveltskaret och längs sydvästsluttningen af Lifjeld slipper renen lätt ned på betes- och slåttermarker. Någon effektiv bevakning här genom utsatt vaktmanskap anse de ej vara möjlig på grund af terrängförhållandena. Det enda sättet att hålla renen borta från de fastboendes betes- och slåttermarker, är att hjorden hålles under ständig bevakning och ej får komma nedanför en linje, som afskär dalen på tvären c:a 100—200 m nedanför ett ofvanför skogsgränsen befintligt mjölkningsgärde; denna linje bör vidare fortsätta rakt öfver högsta delen af Lifjeld mot Kobrygelven. Den del af Lifjeld, som skulle komma nordväst om denna linje, är omöjlig att användas af en renhjord under bevakning, då Lifjelds sluttningar äro mycket branta med delvis höga stup. Dock kunde den afskurna delen af Kobrygskaret användas tidigt på våren. 2:0 Fjällsluttningen i och ofvanför björkskogen till »Blaafjeld« längs sträckan Straumholt—Bonn&s, där skadegörelser af ren yppa sig särskildt på platån ofvanför skogen, är omöjlig att skydda effektivt genom vaktposter, då sträckningen är lång och renen öfverallt slipper ned från de höga fjällpartierna. Det är därför nödvändigt att hålla hjorden under ständig vallning och ej låta den gå väster om den högsta fjällsträckningen. Härigenom kunde markerna nedanför blifva skyddade. 3:o Angående flyttningsvägen från Rödvandet genom Röddalsskaret och vidare öfver Stordalselven meddelade de: Den på kartan utsatta flyttningsvägen är. ej fullt ändamålsenlig,
