Page 364 [364]
OCR
361 F. lägger ingen vikt vid renarnas intrång på fårbetet, om ofvan angifna gräns för renbetning kunde upprätthållas. F. tillägger, at skadan här på trakten, enligt den erfarenhet han vunnit, under våren åstadkommes så godt som uteslutande af hanrenar, gallvajor och andra renar utan kalfvar. Han tror, att det ligger i vajornas natur, att de sedan de fått kalf, hålla sig uppe på högre nivåer. Anser det sannolikt, att de dräktiga vajorna äfven före kalfningen hålla sig uppe vid skogsgränsen och därofvan. Säger sig, som ofta anlitad värderingsman vid takstförrättningar, aldrig hafva iakttagit vajor och småkalfvar bland den ren, som åsamkat skadan, utan dessa hafva utgjorts af hanrenar, gallvajor 0.S.v. Samma iakttagelse har gjorts äfven af andra takstmän. Skulle denna iakttagelse hålla streck, torde det vara onödigt, att släppa renarna ned i liderna, ty kunna kalfvajor klara sig på fjällen, bör det ej vara nödvändigt att släppa de andra ned i liderna. C Invid Haugmyren c:a 1 km ofvanom Foshaug passerades ett vid: landsvägen uppfördt lappläger, som just höll på att brytas. Här voro uppförda 3 kåtor, tillhöriga 14 distriktets lappar: Tomas Jonsson och Johan Eriksson Påve samt Mikael Nilsson Inga, alla med familjer. Dessa lappar voro de sista, som återvände från distriktet och hade kvarblifvit där efter de andra för att insamla de sista renarna. Dessa hade förts vid Nysted öfver Bardoelven samt genom Nystedskaret och vidare österut. Den 26 september. ÅA. Hrr E. E. Nilsen och Wanhainen samtalade med gaardbruker Olaf Henrik Mikkelsen Asplund, medan hr Poppius afhörde afdelningens biträdande lappar angående deras senaste resa till Salangsdalen:
