Sida 363 [363]
OCR
360 att man ej har någon olägenhet af dem. Huruvida detta står i samband med bättre eller sämre bevakning, vet F. ej, men han tror det. På betesmarken är skadan ringa. Renen håller sig nämligen i den öfre delen af den öfversta liden — i jämnhöjd med de öfversta slåttermarkerna och kommer i regel så tidigt, att korna ännu icke hålla sig där uppe, och gör sålunda icke någon nämnvärd skada. Med undantag af två år, då stora renflockar höllo sig i betesmarken sommaren igenom, kan F. icke tala om någon nämnvärd skada på betesmarken. Det är dock tydligt, att någon skada göra de, när de vid fult väder fram på sommaren infinna sig där. Takster hafva ibland förekommit på Foshaug-gårdarna, så vidt F. kan erinra sig 4—53 takster på de 20 senaste åren, dels för skada på slåtter och dels för skada på betesmark. Af taksterna hafva 2 gällt samtidig skada på slåtter- och betesmarker, de öfriga skada endast på de förstnämnda. En af taksterna för skada på slåttermarken togs vid midten af juli. Taksterna för skada på betesmarken hafva tagits senare på sommaren. Krafvet på ersättning för liden skada har aldrig behöft fullföljas vid rätten, utan lapparna hafva alltid gjort upp saken i godo. Skadan har dock alltid värderats i vederbörlig ordning. Sista taksten hölls, såvidt F. erinrar sig, 1911 för skada på säterslåttern vid midsommar-tiden. Takstbeloppet uppgick till 60—70 kr. för F:s andel och till betydligt mindre på de andra Foshaug-gårdarna (från 20—45 kr. pr. gård). Renbetning skulle icke åstadkomma någon nämnvärd olägenhet för Foshaug-gårdarna, om renen icke komme längre västerut än till en linje från Skjelbekskaret till södra delen af Grönfjeld — och »hvis man skulle fortsette« — så skulle gränsen dragas mot Graahöjden. Saken är nämligen den, att renen under den tid, F. hade korna på sätern, nästan aldrig visade sig hitom Grönfjeld.
