Page 37 [37]
OCR
34 skogsgränsen i dalmynningen låg vid Bar. 688,1; term. 149; kl. 11.20 f. m. Inom björkskogens öfre del utefter exkursionsvägen dominerade blåbärsrik mossbjörkskog och ängsbjörkskog; längre ned på udden mellan Vuobmasjokka och Anavaselven på de stora sandterrasserna därstädes var lafbjörkskog förhärskande. Vuobmasjokka, som högst upp mot lägerplatsen flöt fram i en öppen bäckfåra, var ned mot skogsgränsen och ett godt stycke inom skogen nedskuren i en djup klippkanjon; på ett ställe, där klipporna voro öfverlagrade af jord och den mycket branta sluttningen var gräsbevuxen, gjordes ett försök att öfvergå bäcken, hvilket emellertid visade sig omöjligt till följd af vattenmängden och den starka strömmen. Terrängen utefter taxeringslinjen A—4i var på det hela taget lättframkomlig; sluttningen inom öfre delen af björkskogen i Anavasdalen var dock ganska brant. Den del af björkskogsområdet i Dividalen, där taxeringslinjen gick fram, var starkt kuperad. Dalens lägre delar äro här upptagna af väldiga sandaflagringar, som kors och tvärs genomskurits af bäckarna. Terrängen var därför besvärlig att passera. Det mest karaktäristiska för vegetationen längs taxeringslinjen var den stora mängden af lågvuxen äng, särskildt längs en uppe på Nausti belägen sjö, som ej finnes anmärkt på kartan. Vägen från taxeringslinjens ändpunkt vid Havggajokkas utlopp i Divielven till lägerplatsen vid Multojokka gick öfver föga kuperad terräng. Förhärskande vegetationstyper voro lafbjörkskog och blåbärsrik mossbjörkskog. Ganska stora sträckor hjortronmyr och gräsmyr passerades äfven. SR Den genomgångna sträckans längd var 18870 m, däraf ec—f 11520 och h—i 7350 m. Taxeringen gaf för de olika vegetationstyperna följande primära tal:
