Sida 37 [37]
34
skogsgränsen i dalmynningen låg vid Bar. 688,1; term. 149;
kl. 11.20 f. m. Inom björkskogens öfre del utefter exkursionsvägen
dominerade blåbärsrik mossbjörkskog och ängsbjörkskog; längre
ned på udden mellan Vuobmasjokka och Anavaselven på de stora
sandterrasserna därstädes var lafbjörkskog förhärskande.
Vuobmasjokka, som högst upp mot lägerplatsen flöt fram i en
öppen bäckfåra, var ned mot skogsgränsen och ett godt stycke
inom skogen nedskuren i en djup klippkanjon; på ett ställe, där
klipporna voro öfverlagrade af jord och den mycket branta slutt¬
ningen var gräsbevuxen, gjordes ett försök att öfvergå bäcken,
hvilket emellertid visade sig omöjligt till följd af vattenmängden
och den starka strömmen.
Terrängen utefter taxeringslinjen A—4i var på det hela taget
lättframkomlig; sluttningen inom öfre delen af björkskogen i Ana¬
vasdalen var dock ganska brant. Den del af björkskogsområdet i
Dividalen, där taxeringslinjen gick fram, var starkt kuperad. Da¬
lens lägre delar äro här upptagna af väldiga sandaflagringar, som
kors och tvärs genomskurits af bäckarna. Terrängen var därför
besvärlig att passera. Det mest karaktäristiska för vegetationen
längs taxeringslinjen var den stora mängden af lågvuxen äng, sär¬
skildt längs en uppe på Nausti belägen sjö, som ej finnes anmärkt
på kartan.
Vägen från taxeringslinjens ändpunkt vid Havggajokkas utlopp
i Divielven till lägerplatsen vid Multojokka gick öfver föga kupe¬
rad terräng. Förhärskande vegetationstyper voro lafbjörkskog och
blåbärsrik mossbjörkskog. Ganska stora sträckor hjortronmyr och
gräsmyr passerades äfven.
SR
Den genomgångna sträckans längd var 18870 m, däraf ec—f
11520 och h—i 7350 m.
Taxeringen gaf för de olika vegetationstyperna följande pri¬
mära tal: