Page 26 [26]
OCR
23 i oregelbundet löpande strimmor på fjällsidan. Afståndet från björkskogsgränsen (öfre björkskogsgräns vid Bar. 690,4; term. 10,59; kl. 11.35 e. m.) till dalbottnen var längst in i dalen icke hälften så stort som vid Natfoselvens inflöde i Sandelven. Björkarna starkt snö- och vindpåverkade. Som ofvan redan antydts, var terrängen inom björkskogen på sydsidan af Sandelvdalens nedre delar relativt brant och därför ganska svårframkomlig. Natfoselven kunde blott passeras nere vid själfva utloppet i Sandelven, och äfven på detta ställe var passagen ganska svår. Älfven flyter nämligen fram i en djupt inskuren kanjon sträckande sig från trakterna ofvan skogsgränsen. Sandelvdalens sydsida föreföll vara genomgående mera småkuperad än hvad af en öfverblick att döma syntes vara fallet med dalens nordsida. Terrängen utefter vägen ofvan skogsgränsen var på det hela taget öfverskådlig och lättframkomlig. Den bäck, som kommer ned från den ofvan omtalade inskärningen i Sandfjeldet, hade dock branta stränder och var därför svår att passera (öfvergicks på en snöbrygga). Sandfjeldets högre partier bestodo till mycket stor del af stenur. I den öfre, utvidgade delen af Sandelvdalen voro dalsidorna ganska svagt sluttande. Terrängen längs taxeringslinjen j—A var såväl inom björkskogen i Sandelvdalen som på kalfjället ofvan skogsgränsen lätt öfverskådlig. En större bäck, som flyter ned till Anavandet i en djupt inskuren kanjon, erbjöd svårigheter att passera. Taxeringslinjen gick från punkten j upp genom björkskogen i Sandelvdalen och öfver Njunnesvarres västliga utlöpare; passpunkten (Bar. 675,3; term. 10,59; kl. 2 f. m. 8 augusti) låg i en svagare markerad sänka. Härifrån fortsatte linjen öfver kalfjället ned till björkskogen vid Anavandet (trädgräns vid Bar. 685,0; term. 10,5; kl. 3.30 f. m. 8 augusti; skogsgränsen 10 m lägre) och genom densamma till
