Sida 26 [26]
23
i oregelbundet löpande strimmor på fjällsidan. Afståndet från björk¬
skogsgränsen (öfre björkskogsgräns vid Bar. 690,4; term. 10,59; kl.
11.35 e. m.) till dalbottnen var längst in i dalen icke hälften så
stort som vid Natfoselvens inflöde i Sandelven. Björkarna starkt
snö- och vindpåverkade.
Som ofvan redan antydts, var terrängen inom björkskogen på
sydsidan af Sandelvdalens nedre delar relativt brant och därför
ganska svårframkomlig. Natfoselven kunde blott passeras nere vid
själfva utloppet i Sandelven, och äfven på detta ställe var passagen
ganska svår. Älfven flyter nämligen fram i en djupt inskuren kan¬
jon sträckande sig från trakterna ofvan skogsgränsen.
Sandelvdalens sydsida föreföll vara genomgående mera små¬
kuperad än hvad af en öfverblick att döma syntes vara fallet med
dalens nordsida.
Terrängen utefter vägen ofvan skogsgränsen var på det hela
taget öfverskådlig och lättframkomlig. Den bäck, som kommer ned
från den ofvan omtalade inskärningen i Sandfjeldet, hade dock
branta stränder och var därför svår att passera (öfvergicks på en
snöbrygga).
Sandfjeldets högre partier bestodo till mycket stor del af
stenur.
I den öfre, utvidgade delen af Sandelvdalen voro dalsidorna
ganska svagt sluttande.
Terrängen längs taxeringslinjen j—A var såväl inom björk¬
skogen i Sandelvdalen som på kalfjället ofvan skogsgränsen lätt
öfverskådlig. En större bäck, som flyter ned till Anavandet i en
djupt inskuren kanjon, erbjöd svårigheter att passera. Taxerings¬
linjen gick från punkten j upp genom björkskogen i Sandelvdalen
och öfver Njunnesvarres västliga utlöpare; passpunkten (Bar. 675,3;
term. 10,59; kl. 2 f. m. 8 augusti) låg i en svagare markerad
sänka. Härifrån fortsatte linjen öfver kalfjället ned till björkskogen
vid Anavandet (trädgräns vid Bar. 685,0; term. 10,5; kl. 3.30 f. m.
8 augusti; skogsgränsen 10 m lägre) och genom densamma till