Sida 13 [13]
OCR
10 iakttogs äfven öfverdrag på Cetraria nivalis och Stereocaulon. Från punkten A vidare voro lafmarkerna af ringa utbredning. På de högre delarna af Julusvarre kunde på lafven ej konstateras någon genom trampning uppkommen skada. Stenlaf fanns mer eller mindre rikligt på de olika sträckorna på blockrik mark. Se närmare taxeringsjournalen. Från punkten I efter Juluselven, där gruskullar och sandterrasser sträckte sig ned mot skogsgränsen, var lafven med undantag af uppe på ryggar och andre upphöjningar af god, t. o. m. af mycket god beskaffenhet (1c—1d). På de förstnämnda ställena var lafven däremot starkt betad (1a). Sö: Längs sträckan g—Ah var björkskogen sammanhängande ända upp till skogsgränsen, närmare Divielven högstammig och tätare, på kullarnas krön och uppåt skogsgränsen småningom öfvergående i bordbjörkskog. På denna linje låg skogsgränsen vid Bar. 709,2; term. 12,59; kl. 11.08 f. m. samt trädgränsen vid Bar. 705,9; term. 17; kl. 12.55 e.m. + 10 m. På sträckan h—4 genomkorsades en ganska högstammig, kilformigt upp mot fjället afsmalnande björkskog vid Bar. 283,6; term. c:a 17”; kl. 1.50 e. m. (D. G. O. 28), 1220 m från punkt Av. Samma linje genomskar i Juluselvens dalbotten en ganska högstammig och sluten björkskog. På västsluttningen af Jerta mättes på linjen i—J skogsgränsen på 5 km från h, Bar. 282,6; term. c:a 13”; kl. 6.10 e. m. (D. G. O. 28), Successivt och ganska snart vidtog högstammig och tät skog. På samma linje anträffades första tallen vid Bar. 288; term. c:a 10; kl. 7.30 e.m. (D. G. O. 28) samt tallen som beståndbildande c:a 100 m från Divielven. Beståndbildande sågs tallen uppåt älfven ända till c:a 400—3500 m nedanför Juluselvens mynning samt enstaka tallar nästan upp till densamma.
