Page 12 [12]
OCR
LÄ EVO TÄND: «rs ror gä este gle RR NR 370 m. HÖSVUSEO ARON ia se vee sinnet Re 95 » SRÖlA SID ANC adds LA RE 110 » Im PeECINEN ER: = sed sr RA RN 305 > Ss. 14390 m. Angående öfvergångstyper mellan moss- och lafhed se närmare taxeringsjournalen. | S-3. Angående vegetationens utveckling gjordes följande anteckningar: I allmänhet hade vegetationen nått full sommarutveckling, med undantag af de högre delarna af Julusvarre. Inom skogen i Dividalen blommade Solidago, Linnaea och Epilobium angustifolium; utblommade voro Geranium, Phaca, Bartschia. Hjortronen voro flerstädes mogna. Högre upp på de lägre fjällvidderna stod Epilobium angustifolium ännu i knopp. Astragalus alpinus, Hieracium alpinum, Viscaria alpina, Phaca, Solidago, Ranunculus acer, Bartschia blommande; halft utblommade voro Trollius och Pedicularis lapponica. På Julusvarres topp hade Calamagrostis lapponica icke eller föga utstickande blomställning. Sd Mellan punkterna g och &A voro lafmarkerna af vidsträckt utbredning, men laftillgången var på dem mycket ojämn. Kullarnas krön och öfre sluttningar äfvensom ställen på jämnare terräng, där tydligen tidigt barmark bildas, voro dels rena vindblottor, dels var marken ytterst starkt afbetad och trampad med endast obetydliga lafrester, ofta starkt öfverdragna med skorplafvar. På de nedre sluttningarna och i bottnen var lafven bättre, ställvis t. o. m. god. Äfven på jämnare mark, tydligen på ställen, där barmark ej alltför tidigt bildas, och ofta intill förstörda fält var lafven af likartad beskaffenhet. På mera vindöppna ställen var skorplaf (Lecanora tartarea) mycket utbredd. Starkt öfverdragen var Cladonia, och flerstädes
