Page 12 [12]
LÄ EVO TÄND: «rs ror gä este gle RR NR 370 m.
HÖSVUSEO ARON ia se vee sinnet Re 95 »
SRÖlA SID ANC adds LA RE 110 »
Im PeECINEN ER: = sed sr RA RN 305 >
Ss. 14390 m.
Angående öfvergångstyper mellan moss- och lafhed se närmare
taxeringsjournalen. |
S-3.
Angående vegetationens utveckling gjordes följande anteckningar:
I allmänhet hade vegetationen nått full sommarutveckling, med
undantag af de högre delarna af Julusvarre. Inom skogen i Divi¬
dalen blommade Solidago, Linnaea och Epilobium angustifolium; ut¬
blommade voro Geranium, Phaca, Bartschia. Hjortronen voro fler¬
städes mogna. Högre upp på de lägre fjällvidderna stod Epilobium
angustifolium ännu i knopp. Astragalus alpinus, Hieracium alpinum,
Viscaria alpina, Phaca, Solidago, Ranunculus acer, Bartschia blom¬
mande; halft utblommade voro Trollius och Pedicularis lapponica.
På Julusvarres topp hade Calamagrostis lapponica icke eller föga
utstickande blomställning.
Sd
Mellan punkterna g och &A voro lafmarkerna af vidsträckt ut¬
bredning, men laftillgången var på dem mycket ojämn. Kullarnas
krön och öfre sluttningar äfvensom ställen på jämnare terräng, där
tydligen tidigt barmark bildas, voro dels rena vindblottor, dels var
marken ytterst starkt afbetad och trampad med endast obetydliga
lafrester, ofta starkt öfverdragna med skorplafvar. På de nedre
sluttningarna och i bottnen var lafven bättre, ställvis t. o. m. god.
Äfven på jämnare mark, tydligen på ställen, där barmark ej alltför
tidigt bildas, och ofta intill förstörda fält var lafven af likartad be¬
skaffenhet. På mera vindöppna ställen var skorplaf (Lecanora tarta¬
rea) mycket utbredd. Starkt öfverdragen var Cladonia, och flerstädes