rängen mycket tätt och djupt genomskuren af bäckraviner. Själfva
vegetationen var mycket enformig.
På nordsidan af Julusvarre sågos flera och större snöfält än på
sydsidan.
Sektion II:s väg från punkt A gick först öfver en ganska lång¬
sluttande terräng, men längre upp vidtog en mycket brant, delvis
af ur täckt sluttning. Ofvanför denna fortsatte svagt kuperad mark
ända upp till högsta toppen, där ett rös är uppfördt. Anmärknings¬
värdt är, att Julusvarres högsta parti icke, såsom kartan angifver,
är enhetligt, utan är uppdeladt i tre från hvarandra skilda toppar
Vägen ned för Julusvarre gick öfver jämn och lätt framkomlig ter¬
räng; blott på ett ställe fanns en svårare passage öfver ett brant
stup, nedanför hvilket en stor snödrifva var belägen.
De gräsbevuxna sluttningar, som passerades strax ofvan och
omedelbart nedanför skogsgränsen på västra sidan af Jerta, voro
ställvis synnerligen branta.
S2
Den af afdelningen gemensamt samt af de båda sektionerna ge¬
nomgångna sträckans längd var 14390 m.
Taxeringen gaf följande primärsummor för de olika vegetations¬
typerna:
MÖSStallskOB 325: bov said kd vn 100 m.
15a ID |OrESKOR ftir a dal hr ga se OONS
Empetrum-rik mossbjörkskog ...... 625 »
Blåbärsrik mossbjörkskog ........ 2269 >»
Gräs- och örtrik ängsbjörkskog.... 295 >
ÄNRSVIdöSnÅR se ss ras ko kir ig åre 1575 »
IVIO SSG fav ie br As SNAKE rdr 600 >»
(RASA ssatrrn ne näs nr 485 >»
IG [IT GC Asa R Na ee re Rs ar 1865 >
MIOSSNeCS0 ue Bäler pe oe rea Nanne 4130 »'
(TÄSlEN i sea 2 Asian HÅ SNRA SA Nr 670 >