Page 9 [9]
OCR
8 5. I dalbottnen längs taxeringslinjen och ofvanom densamma var björken mestadels mycket gles och ofta af bordbjörkstyp. Något talrikare uppträdde den fläckvis i skyddade lägen inom området för gruskullarna. Här kunde den stundom bilda täta och ganska högväxta grupper. På dalens sluttningar, särskildt på sydsidan, förekom trädformig björk, stundom bildande ganska vidsträckta bestånd. Tillgången på björkskog i Havggavuobme E om linjen är f. n. så ringa, att den praktiskt taget ej utan fara för tillbakagång kan användas ens som bränsle under sommaruppehåll. Däremot kan tillräckligt bränsle äfven för sommaruppehåll erhållas af gråviden och dvärgbjörk. Björkskogsgränsen vid taxeringslinjen på fjällsluttningen: Bar. 701,7; term. 9,5 9; kl. 4.15 e. m. samt öfversta björken: Bar. 696,3; term. 10”; kl. 4.50 e. m. I dalbottnen uppträdde särskildt gråvidena och Betula nana i ofta ända till manshöga och täta bestånd. På fjällsluttningarna voro videna mestadels småvuxna och i allmänhet videbestånden af mindre utsträckning. Lågvuxen Betula nana fanns ofta rikligt. 8 6. Afdelningens biträdande lappar utsändes till den S om Havggavuobme belägna delen af taxeringsfältet S/ för undersökning af såväl fjällvidderna som isynnerhet skogsområdet därstädes. De anlände till lägret kl. 10.30 e. m. Uppläst och godkändt, ort som ofvan, den 1 augusti 1914. Samtidigt godkändes äfven taxeringsjournalen samt anteckningarna på kartan. Justeradt i Köpenhamn den 28 november 1914. B. Poppius. Konrad Nielsen. Thore C. E. Fries. Einar E. Nilsen. W. L. Wanhainen.
