Page 9 [9]
8 5.
I dalbottnen längs taxeringslinjen och ofvanom densamma var
björken mestadels mycket gles och ofta af bordbjörkstyp. Något
talrikare uppträdde den fläckvis i skyddade lägen inom området
för gruskullarna. Här kunde den stundom bilda täta och ganska
högväxta grupper. På dalens sluttningar, särskildt på sydsidan,
förekom trädformig björk, stundom bildande ganska vidsträckta
bestånd. Tillgången på björkskog i Havggavuobme E om linjen är
f. n. så ringa, att den praktiskt taget ej utan fara för tillbakagång
kan användas ens som bränsle under sommaruppehåll. Däremot
kan tillräckligt bränsle äfven för sommaruppehåll erhållas af grå¬
viden och dvärgbjörk. Björkskogsgränsen vid taxeringslinjen på
fjällsluttningen: Bar. 701,7; term. 9,5 9; kl. 4.15 e. m. samt öfversta
björken: Bar. 696,3; term. 10”; kl. 4.50 e. m.
I dalbottnen uppträdde särskildt gråvidena och Betula nana i
ofta ända till manshöga och täta bestånd. På fjällsluttningarna voro
videna mestadels småvuxna och i allmänhet videbestånden af mindre
utsträckning. Lågvuxen Betula nana fanns ofta rikligt.
8 6.
Afdelningens biträdande lappar utsändes till den S om Havgga¬
vuobme belägna delen af taxeringsfältet S/ för undersökning af
såväl fjällvidderna som isynnerhet skogsområdet därstädes. De
anlände till lägret kl. 10.30 e. m.
Uppläst och godkändt, ort som ofvan, den 1 augusti 1914.
Samtidigt godkändes äfven taxeringsjournalen samt anteckning¬
arna på kartan.
Justeradt i Köpenhamn den 28 november 1914.
B. Poppius.
Konrad Nielsen. Thore C. E. Fries.
Einar E. Nilsen. W. L. Wanhainen.