S 1.
Uppbrott från lägret kl. 12.25 e. m. Taxeringslinjen lades i
riktning WSW från lägret, d, öfver Havggavuobme dalgång till
högsta punkten på Tuoipalas nordvästligaste topp, e, där taxeringen
på grund af den framskridna tiden afslutades. Från denna punkt
företogs en summarisk okulärtaxering af taxeringstyperna på den
nordvästra sluttningen ända ned till björkskogsgränsen.: Härifrån
togs vägen öfver Havggajokkas dal samt inom och ofvanför björk¬
skogen längs sydvästsluttningen af Julusvarre till lägret vid Divi¬
elven, £f, med ankomst dit kl. 7.45 e. m.
Den del af dalen, som taxeringslinjen öfverkorsade, var upp¬
fylld af mer eller mindre branta gruskullar, mellan hvilka ofta
yppiga och högvuxna vidésnår samt gräsmyrar utbredde sig. Fjäll¬
sluttningen jämn och genomgående jordbetäckt. Endast hjässan
svagt stenbunden med här och hvar framträdande, nakna klipp¬
hällar. De öster härom belägna fjällens sluttningar voro mera,
ställvis t. o. m. starkt stenbelamrade. Äfven den nordvästra slutt¬
ningen från taxeringslinjens ändpunkt uppe på toppen ned mot
Havggajokka var jämn och af samma allmänna utseende som den
nordöstra. På fjällen S om dalen praktiskt taget inga snöfält. Björk¬
skogsområdet vid den nedre öfvergången öfver Havggajokkas dalgång
bestod af ganska branta, nedtill mer eller mindre starkt stenbelam¬
rade gruskullar och åsar, åtskilda af merendels smala ängsvidesnår
och gräsmyrar. På kullarnas och åsarnas öfre sluttningar syntes på
marken rikligt med små rester af Cladonia. Björkarna voro i sän¬
korna ganska högvuxna och bestånden tätare.