& 1.
Efter det afdelningen skilts från Nordafdelningen kl. 9.20 f. m.
togs en taxeringslinje från det gemensamma lägret a i sydvästlig
riktning öfver Bessevarre strax öster om dess högsta parti till
vattendelaren på detsamma, b, därifrån kosan ställdes till norra
stranden af Havggajavrres östliga del, €e, där taxeringen slutade.
Därifrån fortsattes till lägret nära väständan af samma sjö, d. An¬
komst dit kl. 8.15 e. m.
Linjen öfvergick mestadels jämna eller långsamt sluttande fjäll¬
vidder. Endast Bessevarres nordöstra och sydvästra sluttningar samt
sluttningen från fjällvidden ned mot Havggajavrre voro branta. Ter¬
rängen var hufvudsakligast jordtäckt.
På Bessevarre fanns smärre snöfläckar, hufvudsakligast på dess
nordsluttningar. Vid högre nivå på de två norra Jerta-topparna
fanns något rikligare snöfält. På bägge bestämdes impedimentgrän¬
sen på deras ostsluttningar (jämför kartan). På tvänne ställen passe¬
rade linjen två vida dalsträckningar, den ena omedelbart nordost
om Bessevarre, sträckande sig öfver riksgränsen ned mot Yli Sal¬
mijärvi, den andra mellan Bessevarre och Julusvarre. Fjällslutt¬
ningen och låglandet mot Havggajavrres östra del var starkt upp¬
fylld af grusåsar och -ryggar. För öfrigt var landskapet längs
färdvägen öppet och lätt öfverskådligt. Den på kartan från nordost
i Havggajavrre infallande bäcken syntes till väsentlig grad vara
feltecknad.