OCR
14 sig i det främmande riket, måste bliva ganska omfattande. De måste innehålla regler icke allenast för renskötseln utan även såväl för de rättigheter lapparna i övrigt äga i det andra riket — såsom rätt till skogsfångst, jakt och fiske — som för de förpliktelser, vilka åligga lapparna. För att giva de svenska lapparna en överblick över de nya bestämmelserna har förevarande sammanställning tillkommit. Den gäller de till Troms fylke och området norr om den inre delen av Rombaksfjorden i Nordlands fylke flyttande svenska lapparna, d. v. s. lapparna inom Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma lappbyar. För dessa lappar är inflyttningen till Norge av större betydelse än för lappar från andra trakter. Vår-, sommar- och höstbetena på svenska sidan äro så otillräckliga, att lapparna med sina renar måste uppehålla sig i Norge längre tid än som behövs för andra lappar. Men bosättningen och odlingen inom Troms fylke medföra stora svårigheter för åstadkommande av en ordning, som kan tillfredsställa både de bofasta och lapparna. Det måste för bevarande av ett gott förhållande mellan dem vara av vikt, att icke en större mängd renar införes i Norge än vad som är nödvändigt. För reglerande härav har i konventionen fastställts ett visst renantal, som icke får överskridas. Såsom grund för beräkning av detta renantal har lagts antalet av de renar, som kunna livnära sig å de svenska renbetesmarkerna under den tid renarna beta där. Detta antal har man sökt utröna genom omfattande undersökningar av nämnda