Sida 43 [43]
41
2. Barmarksförekomsten angifves alltid i ytprocent. Där naturför¬
hållandena göra det lämpligt, lämnas vid taxeringen särskilda
uppgifter för olika terräng, såsom dalbotten, skogssluttning, lägre
och högre kalfjäll, och för olika exposition. Branter, som äro
otillgängliga frånräknas alltid. I syfte att skaffa nödigt material
för fastställande af barmarksbildningens förlopp göras längs de
utvalda profilerna upprepade barmarkstaxeringar inom ett mindre,
begränsadt område, t. ex. en fjällsluttning eller dylikt.
3. Det område, barmarkstaxeringen afser, angifves noggrannt på
karta.
4. Barmarkstaxeringarna böra vara sammanhängande. (NB. vertikal
och horisontell led!). Såvidt möjligt böra sektionernas områden
blifva i sin helhet taxerade.
3. I den utsträckning, det är möjligt, antecknas barfläckarnas be:
skaffenhet och de vegetationstyper, som finnas på dem. Särskildt
vid de utvalda profilerna göras noggranna anteckningar om