Sida 213 [213]
213
tillsammans för att gemensamt anskaffa spruta och uppsätta en
brandkår. i
Enligt den nya brandstadgan skola länsstyrelserna tillse, att
brandskyddet tillfredsställande ordnas även inom tättbebyggda om—
råden på landsbygden, industri— och järnvägssamhällen, större byar
etc. För att ge ett begrepp om hur detta arbete bedrives, må här läm—
nas en redogörelse över vad som under de senaste åren gjorts åt
saken i Gävleborgs län. i
Frånsett påskyndande av åtgärder i vissa angelägna fall har läns—
styrelsen bl. a. genom tillmötesgående av länets båda brandstods—
bolag kunnat åstadkomma en systematisk och enhetlig undersökning
genom sakkunnig person av brandskyddsförhållandena på platser å
landsbygden (jämte stations— och industrisamhällen); där relativ tät
bebyggelse förekommer. _. —
Undersökningen anförtroddes åt en konsulent från Riksförbundet
av Frivilliga Brandkårer, vilken under senare delen av förra året full—
gjorde sitt uppdrag. Däri ingick att vid besök på resp. platser sam—
råda med kommunalnämnd och eventuell brandstyrelse m. fl. Resul—
tatet avfattades i rapporter för varje särskild plats (stundom socken)
och tillställdes efter hand dels länsstyrelsen, dels vederbörande kom—
munalmyndighet eller industriledning.
I kungörelse till kommunerna, där meddelande om undersokningen
lämnades, anmodades också kommunerna att efter rapportens mot—
tagande inkomna till länsstyrelsen med yttrande däröver. Dessa ytt—
randen inkomma för närvarande. De visa, att i åtskilliga fall åtgär—
der redan vidtagits eller beslutats, eventuellt fördelade på ett par år
framåt. Där i övrigt utredningen synts vara tillräcklig och menings—
skiljaktigheterna ej alltför betydande, har länsstyrelsen uppmanat
kommunen att i huvudsak på grundval av föreliggande plan verkställa
närmare utredning och före årets slut inkomma med förslag till brand—
väsendets ordnande genom anskaffning av erforderlig materiel och
upprättande av brandkår, med angivande jämväl av den tid, då dessa
åtgärder avses vara genomforda. Sedan alla yttranden inkommit —
vilket i en del fall krävt föreläggande om viss tid — skall länsstyrel—
sen i samråd med brandkonsulenten taga ställning till de återstående
möjligen tveksamma fallen.
Fördelen med förenämnda tillvägagångssätt anser jag ligga i att
man söker vinna så mycket som möjligt på frivillig väg samt att, där
tvangsforeskrifter erfordras, dessa kunna givas med enhetlig Oversikt
av hur förhållandena äro och utvecklas i hela länet.
Frågan om frivilligt ordnat samarbete mellan angränsande kom—
muner torde komma upp här och var, närmast vad angår städernas
och industrisamhällenas omgivningar.
Alltnog, brandskyddet på landsbygden är en svårlöst fråga, men
en fråga, som numera måste ordnas. Det är att hoppas att allmänhe—
tens insikt om brandskyddets betydelse for mänskliga, kulturella och
ekonomiska värden ökas. Brandskyddet är visserligen i stor utsträck—
ning — men icke enbart — ett ekonomiskt problem. Huvudsaken är
att det icke brinner, att eldsolyckan förebygges och begränsas, ty
brandförsäkringen räcker icke utanför de ekonomiska värdena.
Den som har sitt hem kärt — och sin hembygd — måste försvara
dem mot eld och brand! Det gör varje medborgare bäst genom att
skaffa sig kunskap om faran och detta underlättas i hög grad genom
anslutning till Svenska Brandskyddsföreningen och läsandet av dess
tidskrift ”Brandskydd”.
Sven Läbeck.