Sida 212 [212]
OCR
212 mycket övrigt att önska. Mången tänker ej på hur farligt varje slarv med elden är. Man går in på höskullen eller foderladan med en van— lig fotogen— eller stearinljuslykta; det går i allmänhet bra och så slappas uppmärksamheten. En dag tappar man lyktan och så är o— lyckan framme. Hos en annan slocknar det elektriska ljuset. Utan att taga reda på var felet är, sätter man in en ny eller kanske till och med ”hemmalagad” säkerhetspropp, och så blir det åter kortslutning, som ställer till eldsvåda. ” Ofta bryr man sig ej om att sota skorstenarna ordentligt utan brinnande sotflagor flyga kring, så att eldfarliga spån— eller halmtak en varm och blåsig dag antändas. Hur många lantbrukare känna till att de flesta brandförsäkrings— bolag kunna neka betala ut brandskadeersättning, om man efter den 1 januari 1926 ej anordnar nya elektriska installationer, så att den elektriska strommen genom lätt tillgänglig strombrytare kan avkopp— las, och om man ej bryter strömmen under de tider på dygnet, då den— samma ej erfordras? Säkerligen finnas många, som ej hava någon aning om att en trasselsudd med linolja kan självantända och ställa till med eldsvåda. Erfarenheten visar också, att skorstensstockar ofta uppföras på ett mycket brandfarligt sätt: bjälkar muras in i skorstensstockarna, dessa muras upp på träunderlag i stället för på en stadig stengrund och er— hålla kanske ej tillräcklig tjocklek, trävirket fästes alldeles intill mur— verket 0. s. v. Flerstädes bero dessa ofta ödesdigra felaktigheter eller förbise— enden helt enkelt därpå, att man ej tänkt på dem eller fått någon upplysning om brandfaran och hur man bäst bör skydda sig mot ”den röde hanen”. På senare åren har emellertid påbörjats en livlig propaganda för att söka minska de ofantliga brandskadeförlusterna. Denna propa— ganda utföres huvudsakligen av den för detta ändamål särskilt bil— dade organisationen Svenska Brandskyddsföreningen, i vilken vem som helst kan ingå såsom medlem för en årsavgift av 5 kronor. Varje medlem _ erhåller gratis den månatligen _ utkommande tidskriften ”Brandskydd”', varjämte nytillträdande medlemmar kunna gratis er— hålla föreningens publikationer ”Röde Hanen” (46 sidor), "Handled— ning i brandskydd för ungdom” (48 sidor), ”Skogseldsläckning” (31 sidor), "Brandskyddet på landsbygden” och ”Hemmalagade säkerhets— proppar”. Där tillfälle yppar sig att på en ort anskaffa nya medlemmar, ställer Brandskyddsföreningen såvitt möjligt en instruktiv film ”Röde Hanen” till förfogande jämte korta upplysande föredrag. Det är emellertid ej nog med att man söker förebygga eldsvådor. Hur aktsam man än är, kan olyckan vara framme, så att eldsvåda uppstår. Då gäller det att ha materiel att släcka denna med, och häri brister det som bekant ännu mångenstädes, särskilt på landsbygden. — Hur mangen lantbrukare är det ej som varit närvarande vid en eldsvå— da, där en stor människoskara vanmäktigt stått och tittat på utan att kunna göra något, enär brandspruta saknats, ofta till och med brand— segel och brandhinkar, för att icke tala om vatten? . Atskilligt Aterstar att göra för att få bättre eldsläckningsmateriel på landsbygden. Genom den allt längre gående automobiliseringen är det glädiande nog väsentligt lättare att effektivt ordna denna fråga än förr. Där ett samhälle ej har råd att självt skaffa sig ett brand— försvar, finnes ofta möjlighet att närliggande samhällen kunna sl& sig
