Sida 212 [212]
212
mycket övrigt att önska. Mången tänker ej på hur farligt varje slarv
med elden är. Man går in på höskullen eller foderladan med en van—
lig fotogen— eller stearinljuslykta; det går i allmänhet bra och så
slappas uppmärksamheten. En dag tappar man lyktan och så är o—
lyckan framme. Hos en annan slocknar det elektriska ljuset. Utan
att taga reda på var felet är, sätter man in en ny eller kanske till och
med ”hemmalagad” säkerhetspropp, och så blir det åter kortslutning,
som ställer till eldsvåda. ”
Ofta bryr man sig ej om att sota skorstenarna ordentligt utan
brinnande sotflagor flyga kring, så att eldfarliga spån— eller halmtak
en varm och blåsig dag antändas.
Hur många lantbrukare känna till att de flesta brandförsäkrings—
bolag kunna neka betala ut brandskadeersättning, om man efter den
1 januari 1926 ej anordnar nya elektriska installationer, så att den
elektriska strommen genom lätt tillgänglig strombrytare kan avkopp—
las, och om man ej bryter strömmen under de tider på dygnet, då den—
samma ej erfordras?
Säkerligen finnas många, som ej hava någon aning om att en
trasselsudd med linolja kan självantända och ställa till med eldsvåda.
Erfarenheten visar också, att skorstensstockar ofta uppföras på ett
mycket brandfarligt sätt: bjälkar muras in i skorstensstockarna, dessa
muras upp på träunderlag i stället för på en stadig stengrund och er—
hålla kanske ej tillräcklig tjocklek, trävirket fästes alldeles intill mur—
verket 0. s. v.
Flerstädes bero dessa ofta ödesdigra felaktigheter eller förbise—
enden helt enkelt därpå, att man ej tänkt på dem eller fått någon
upplysning om brandfaran och hur man bäst bör skydda sig mot ”den
röde hanen”.
På senare åren har emellertid påbörjats en livlig propaganda för
att söka minska de ofantliga brandskadeförlusterna. Denna propa—
ganda utföres huvudsakligen av den för detta ändamål särskilt bil—
dade organisationen Svenska Brandskyddsföreningen, i vilken vem
som helst kan ingå såsom medlem för en årsavgift av 5 kronor. Varje
medlem _ erhåller gratis den månatligen _ utkommande tidskriften
”Brandskydd”', varjämte nytillträdande medlemmar kunna gratis er—
hålla föreningens publikationer ”Röde Hanen” (46 sidor), "Handled—
ning i brandskydd för ungdom” (48 sidor), ”Skogseldsläckning” (31
sidor), "Brandskyddet på landsbygden” och ”Hemmalagade säkerhets—
proppar”.
Där tillfälle yppar sig att på en ort anskaffa nya medlemmar,
ställer Brandskyddsföreningen såvitt möjligt en instruktiv film ”Röde
Hanen” till förfogande jämte korta upplysande föredrag.
Det är emellertid ej nog med att man söker förebygga eldsvådor.
Hur aktsam man än är, kan olyckan vara framme, så att eldsvåda
uppstår. Då gäller det att ha materiel att släcka denna med, och häri
brister det som bekant ännu mångenstädes, särskilt på landsbygden.
— Hur mangen lantbrukare är det ej som varit närvarande vid en eldsvå—
da, där en stor människoskara vanmäktigt stått och tittat på utan att
kunna göra något, enär brandspruta saknats, ofta till och med brand—
segel och brandhinkar, för att icke tala om vatten? .
Atskilligt Aterstar att göra för att få bättre eldsläckningsmateriel
på landsbygden. Genom den allt längre gående automobiliseringen
är det glädiande nog väsentligt lättare att effektivt ordna denna fråga
än förr. Där ett samhälle ej har råd att självt skaffa sig ett brand—
försvar, finnes ofta möjlighet att närliggande samhällen kunna sl& sig