Sida 211 [211]
211
Vilka resultat i form av tillväxt och mjölkproduktion kan man då
erhålla på dessa kulturbetesmarker och vad kan foderenheterna kosta?
Några siffror från dessa trakter har jag ej lyckats erhålla men
jag ber att få nämna några uppgifter från Valinge, den kända betes—
gården i Sörmland:
100 f. e. givo Kg. viktökn. Antal djur
Djurklass: kg. viktökning per ha per ha
Icke drakt. kvigor .. 11,11 264 3195
Samtl. ungdjur ..... 11,13 264 3,9
Kor mjölk— ........ 149,1 3,537
Antalet betesdagar 150 för ungdjur och 140 för kor.
På gott bete räknar man med 0,5—0,9 kg. tillväxt per djur
och dag, då det gäller kvigor.
Vanligen öka korna i mjölk rätt avsevärt, då de släppas på bete,
och att fetthalten stiger är ju en allmän regel. För någon tid sedan
skrev godsäg. Kennedey på Råbelöv att han sedan han börjat med
rationell beteskultur, fått korna att kalva s. a. s. 2 ggr. per år. Dels
någon gång på vintern och dels vid vallsläppningen, då mjölken an—
märkningsvärt ökade. Det var liksom hela besättningen kalvat igen.
Betesmarkernas avkastning och den areal, som man måste be—
räkna för varje djur under betestiden varierar ju ganska mycket. För
kor brukar man räkna med ungefär 1,0 tunnl., kviga 0,5 tunnl. och
för unghäst 1,0 tunnl.
Av skogsbete av bästa slag brukar man räkna med att det åtgår
5—8 tunnl. och av sämre långt mer, vilket gör på sin höjd 100—200
f. e. per ha och ”verkligt goda” naturliga beten ge väl aldrig mer än
500—800 f. e. per ha. På kulturbete finns många exempel på att av—
kastningen t. 0. m. överskridit 3,000 f. e. och om vi här skulle räkna
med 1,800—2,000 f. e. per ha, tror jag vi ej göra oss skyldiga till nå—
gon överdrift.
I flera fall har man lyckats producera betesmarksfoderenheten till
så lågt pris som 4—5 öre och, skulle man under de första åren, innan
betet riktigt kommit i gång, behöva räkna med 8—10 öre, så är det
ändå ej många grödor, som i prisbillighet kunna ta upp konkurrensen.
När sålunda utom de fördelar jag hittills framfört för beteskulturen
kommer att avsevärda arealer av åkern därigenom bli fria för produk—
tion av vinterfoder, vill jag tro, att både för den enskilde jordbrukaren
och for lantbruket i hela denna landsdel utvidgad kulturbetesdrift är
att tillrada, naturligtvis med vederbörlig hänsyn tagen till de lokala
förhållandena.
Brandskyddet på landsbygden.
Arligen dodas omkring 50 människor samt minst 1,000 kreatur
och hästar genom eldsvådor, varjämte värden till omkring 50 milj.
kronor förintas genom brand. Av denna nationalförlust kommer en
betydande del på landsbygden. Redan i år ha en mängd eldsvådor
ägt rum på landet, och för ej länge sedan kunde läsas i dagspressen,
huru icke mindre än 6 lantgårdar på en enda dag brunnit ned.
Anledningen till alla dessa eldsvådor är nog i de flesta fall, att
det allmänna och enskilda brandskyddet på landsbygden ännu lämnar