Sida 210 [210]
OCR
210 av vallen spritt den gödsel, som betesdjuren lämnat. Det är verkligen ett arbete, som lönar sig bättre än att vid första sommarregnskur. krypa in i stugan till pipan och den kära kaffepannan. ' Ruggar blir det lätt på betesmarken, där djurens godsel fallit, emedan djuren rata gräset, som fått dyngsmak av det egna djursla— gets gödsel och vad, som alltsa ytterligare utom gödselspridningen bi— drager till att göra betesmattan jämn utan ruggor är att en viss succes— sionsordning s. a. s. införes, så att efter mera krävande betesdjur så— som mjölkkor, komma sinkor och äldre ungdjur, som sedan efterföl— åas av hästar, som göra en sista avputsning av betesmattan. Sen skall en vila. En betesmark, där djuren få gå hela sommaren, blir snart utpinad, förstörd. Den måste ha vissa viloperioder, då den får återväxa. Det ar alltså ett oeftergivligt villkor for en lyckad betesdrift att marken indelas i fallor och jag holl nästan på att säga, ju flera dess bättre. Konsulent Borg i Betes— och Vallföreningen har just tagit upp frå— gan, om hur långt man bör gå, då det gäller markens indelning och därvid kommit till mycket intressanta resultat. Han har ännu ej pu— blicerat dem, men så mycket torde kunna sägas, att med 5—6 fållor torde nog risk för att man har gått för långt ej förefinnas, snarare tvärt om. För kalvar och yngre kvigor bör man många gånger ha särskilda fållor, väl underhållna med lämplig gödsling och helst belägna i ome— delbar närhet av ladugården. Men även de behöva då och då en över— hyvling av andra djur t. ex. hungriga arbetshästar för att hållas jamna. Ger man sent på hösten eller tidigt på våren akt på en vanlig slattervall skall man nog finna, att vegetationen på vissa fläckar är rikare, den gröna färgen på gräset livligare. Det är gödsel— och urin— fläckar, och denna omständighet visar tydligt hän på att genom göds— ling betet kan komma igång tidigare och står bi längre på hösten. Tiden för betesgång förlänges genom godsling. Man väljer ut en sö— dersluttning, där vegetationen brukar komma tidigare igång än på andra håll, och ger där extra kvävegödsling och kan på så sätt vinna ytterligare ännu någon dag. En särdeles viktig fråga är slutligen tillgången på dricksvatten för djuren på betesmarken. Helst bör i varje fålla finnas ett vatt— ningsställe och vid indelningen av betesmarken blir det ofta just denna sak, som blir utslagsgivande for indelningen. Om, som ofta är fallet, vatten bryter fram och försumpar en backsluttning, kan man genom ratt enkla anordningar få ett utmärkt vattningsställe, där vattnet samlas i en enkel träho. Till Akerbetesmarkerna vid Berga, vilka ligga nära nog i en cirkel omkring gården är utlagd s. k. sommarvattenledning liggande mest ovan jord. Den kan på hösten tömmas helt och hållet. Vattenhoar— na äro av betong, gjutna av gårdens eget folk och regleringen av vattentillförseln sker med soloregulatorer av samma typ som används till automatiska vattenhoar i kreatursstallar. Det kan tyckas vara en dyrbar anordning, men den omständigheten, att djuren, när de vilja, ha tillgång till dricksvatten, är mycket värdefull, och vattenkörning och regelbunden tillsyn, så att djuren aldrig sakna vatten, kostar även pengar. I bland kanske det passar att dämma upp vattnet i ett dike, som t. ex. går i gränsen mellan tvenne fållor, och då bör man for att ej få diket söndertrampat, stensätta eller träbekläda dikets botten och slänter och göra en lämplig avstängning vid själva vattningsstället.
