Page 206 [206]
OCR
206 båda grenar inom lanthushållningen låter sig ej göra utan avsevärda nackdelar .för bådadera. De kostnader för stängsel av lämpligt slag, som bli ofrånkomliga, betala sig säkert t. 0. m. endast genom den högre avkastning, skogen fredad från betesdjur kommer att ge, och på så sätt får lantbrukaren s. a. s. dubbel betalning för sin möda. Vad är då lämpligt stängsel? Ja, de gamla gärdesgårdarne äro — — ju enligt samstämmiga beräkningar dyra och ha rätt kort varaktig— het. Det blir alltså att i stället tänka på slan— eller trådstängsel i nå— gon form. Utan att här ha tillfälle att gå in på detaljer, torde man kunna säga, att slanstaket kostar ungefär 2/3 av vad gärdesgård går till, taggtrådsstängsel ungefär 1/2 och en kombination av bådadera bör alltsa i pris ligga mellan dessa bada typer. ' Vid Berga avelscentrum och lantbruksskoleegendom har man just stannat för en sådan kombination, så att på stolpar, som stenas ned på 3 m. inbördes avstånd, spikas 80 cm. från marken slanor och på 40 och 120 cm. höjd över marken spännes dubbeltaggig, galvani— serad Gunnebo taggtråd. Slanorna ge en viss stadga åt stängslet och gör att betesdjuren se det bra. Taggtrådarne göra att djuren låta stängslet vara i fred och ej stå och hänga på det. Vi hade, då vi voro rädda för trängsel i en vallgata utmed denna utbytt taggtraden mot slät järntråd och resultatet blev, att vi där flera gånger fingo byta ut av hästarna sönderbrutna slanor (åverkan skedde från fallan ej från vallgatan) 'under det att på de många gånger längre stängs— len, där det var taggtråd, en enda slana behöft ersättas. Någon skade— görelse av taggtråden ha vi ej behöft anteckna vare sig på hästar eller nötkreatur. Å de arealer, som man sålunda bestämt sig för att driva betes— kultur på, bör man omsorgsfullt planlägga och sedan väl skota an— läggningen för att den skall ge den ökade avkastning, som beräknas. Jag förordade ett fullkomligt avstående av allt sambruk mellan skog och betesmark och vill då t. o. m. helst gå så långt, att betes— marken helt röjes ren från all träd— och buskvegetation. Undantag kan möjligen göras för något eller några enstaka träd, men märk väl, detta ej ur ekonomisk utan jag ville säga ur ren skönhetssynpunkt. Ty säga vad man vill, så blir betesgräsproduktionen alltid sämre i skuggan än på de solbelysta markerna. Och i skuggan, där tjälen sitter kvar längre, än ute i ”solbaddet” kommer vegetationen senare i gång. En av de fördelar, som anföras för kulturbetet, är just den längre betestiden. Tidigare bete på våren, uthålligare bete på hösten. Men å propos detta kvarlämnande av träd och buskar i betesmarken kan det ofta hända, att träden ej bli så långlivade, som man beräknat, och för att få behålla ett eller annat vackert träd i betesmarken, har jag fått vidtaga den åtgärden att stänga omkring dem, då djuren annars genom att bita i barken och stå och skava mot den skadat stammen så, att träden snart torkat bort. Vid ett tillfälle hade vi lämnat en liten dunge på en 10—15 aspar och ett par björkar kvar i kanten på en åkerfålla, men det dröjde ej länge förrän hästarne hade skalat asparna, och förrän björkarne på grund av trampet förde en ganska tynande tillvaro. Det var synd på björkarne. Röjning var alltså, vad som först skulle göras, men nu kommer det stora men som den oerfarne betesmannen så ofta stakar sig på Den bortröjda träd— och buskvegetationen ger normalt upphov till skott, och om dessa ej rationellt bekämpas, är marken ur betessynpunkt
